om skuldkänslor

har vi just pratat...

En grupp helt vanliga människor som delat våra allra innersta känslor kring detta med skuld och skamkänslor för att vi är så beroende av andras hjälp.
"Är det tillåtet att be främmande människor om hjälp?" har vi frågat oss. Klarar vi av det utan att känna oss dumma och i vägen för andra? Frågor som det är så oerhört viktigt att diskutera. Hur klarar vi av att människor ibland tycker synd om oss? Och visar det så gott de kan...

Dessa mina diskussionskamrater väcker tankar inom mig som är så lika mina egna. Tex - När jag behöver hjälp med något orkar jag  inte be om den hjälpen och blir sen irriterad när folk inte förstår att hjälpa mig. Andra gånger igen blir jag irriterad över all hjälpsamhet som visas mig. Aldrig tycks jag vara nöjd! Men se jag är inte ensam om att reagera så. Vi är tydligen flera...

Skuldkänslor kan vi ha av olika slag. T.o.m. skuldkänslor för att just jag blivit sjuk. Även den känslan får jag inte vara ensam om. Ingenting tycks vara så unikt att inte någon annan också skulle känna så...

I går såg jag en kvinna som gjorde precis som jag brukar göra. Hon gav mig känslan av att inte ens där är jag speciellt unik. Alla kämpar vi med liknande saker.
Kvinnan kröp på golvet runt sin elmoppe. Skulle ha upp något därifrån. Sen skulle hon upp på moppen. Tog i och kämpade med alla krafter för att komma sig upp. Misslyckades. Ner på golvet igen. Nytt försök. Började om från början.
Efter flera försök lyckades hon till sist ta sig upp..