onsdag 1 februari 2012

olikheter

finns det alltid hos oss människor...

Ju längre jag lever märker jag det allt tydligare. Hur olika vi är som människor.
En del är nöjda med så lite. Andra vill ha det mesta.

En del lever för arbete och pengar. Livet har byggts upp så att det inte går att vara utan varken det ena eller det andra. Att få ha det bra har blivit en självklarhet. Sjukdom och nöd är något man fasar för. Det ryms helt enkelt inte in i bilden.
Resor, karriär och detta att komma sig uppåt här i livet har blivit så viktigt. Tidspress, stress och jäkt styr hela livet. De flesta är så upptagna med sig och sitt att de inte har tid längre. Inte ens tid för sig själva. Och allra minst för sina barn...




Ibland brukar jag tänka att jag är lyckligt lottad eftersom jag inte kunnat göra vare sig det ena eller det andra som jag hade önskat. Livet gjorde det så att vissa saker blev omöjliga att genomföra. I stället fick jag stanna hemma och ta hand om mina egna barn. Först var det något jag själv valde. Senare något jag tvingades till av sjukdomen.
Men jag har fått finna mig i att det blev som det blev. Jag har ju inga alternativ. Och i dag kan jag ändå känna en viss tacksamhet över livets framfart med mig.
Det blev bara så här...



Ändå kan jag inte låta bli att skriva att jag avundas alla er som kan och har möjligheter. Passa på medan ni kan och utforska livet...



Det finns så mycket jag ännu skulle vilja uppleva men jag inser
att min tid börjar bli begränsad. Jag kan inte längre göra vad som helst.
Jag får finna mig i att mitt liv speciellt vintertid allt mera  handlar om att röra mig mellan vardagsrum, sovrum och kök. Men även detta går. Allt går om man bara bestämmer sig för det...

Det som jag har fått mig tilldelat är tid.
Tid för mig själv, tid för vila och ibland tid för andra. Jag kan inte göra så mycket längre men jag kan lyssna och försöka ge av min tid...

1 kommentar:

  1. Fint skrivet Adina. Du skall veta att du är en guldgruva som delar med dig av dina tankar och ditt liv. Dina tankar tillför mig alltid guld-
    korn i vardagen. Så fortsätt att dela med dig avdina tankar! Du är en kämpe av stora mått.

    Birgitta

    SvaraRadera