vår

börjar det sannerligen bli...

Det trodde jag inte för en månad sen. Då när allt kändes hopplöst kallt och vitt. Men än en gång har min tro fått komma på skam. Det får den ofta...

Så här börjar det se ut lite varstans nu...

I går var jag och "han som bär mitt namn i sin ring" (knyckt av Martin Lönnebo) till staden i norr.

 Vi tog oss en sån där bry-oss-om-varandra dag.
En dag man borde ha oftare. Vi tar dem allt för sällan.

Inte riktigt än men snart...

Hur som helst.

Till våren hör vedarbete här på backen...

Under den relativt korta resan såg vi
15 svanar, 4 rådjur och när vi åkte hem igen började det regna ordentligt...

Nu börjar prärien mörkna igen. Om två månader är den grön.  Snön smälter bort och gråa snöfria fläckar syns i trädgården. Vissa blomrabatter börjar synas och vid stugknuten såg jag att krokusar och pärlhyacinter trotsar kylan och sticker upp sina nosar...

Våren är definitivt här...