Kristus är uppstånden!

ropades det ut i de kristna kyrkorna i går...


Det var raka motsatsen till långfredagens mörker och elände.
Då när allt kändes tungt och hopplöst.

Jag är glad att det kommer en påskdag efter långfredagen...

Jag kan inte låta bli att påminna mig om hur det var när jag var barn.
Då fick vi inte gå ut och göra något på långfredagen. Det skulle tydligen vara en lång och tung dag. Inte fick vi gå till kompisar. Inte fick vi arbeta med något. Ut på vår egen gårdsplan fick vi dock gå.
Min kompis (som hade det likadant hemma hos sig) och jag - vi löste detta på ett finurligt sätt...

Vi träffades vid stenröset som fanns mellan våra hem.
Där lekte vi med varandra, en på var sida om stenbumlingarna.
Våra mammor visste inte om det.
Tror jag.
Eller åtminstone hoppas jag...