äntligen

börjar vi få tro på våren...

Solen värmer, 18 grader är det ute i dag.
Bönderna har bråttomt här ute på prärien med att harva och så. Säden måste ju ner i jorden för att den ska hinna växa och mogna tills tröskningen i höst...




Så går livets gång.





Det ena följer på det andra. Olika årstider som innebär olika sysslor. Just nu är det vårbruket som gäller.
Inne i mig växlar också livet olika skeden.

Ena dagen känns det lugnt och stilla. Nästa dag bryter en stormvind lös och förvandlar allt till en rykande orkan där känslorna sliter och piskar i varandra.

Just i dag är det rätt så stilla.
Kanske för att en av mina bästa vänner kommer hit på besök i morgon?! Eller också är det för att mitt liv just nu har fått en invand lugn rytm som gör att jag har lättare att ta dagen som den kommer.
Det känns bra att det är så...







Dessutom räknar jag dagarna nu. Egentligen är det snart timmar jag räknar. Tills mannen i mitt liv kommer hem...








Jag tror det är nyttigt att vara från varandra ibland. Det kan kännas tungt och smärtsamt men jag tror vi uppskattar varandra desto mera sen igen...

PS. Alla foton är från Sari Virolainen