Jag får så mycket gjort tack vare min duktiga assistent.
I dag har hon bäddat, diskat, dammtorkat och putsat fönster och tvättat handdukar.
Jag gjorde som jag brukar göra...Jag bakade några bröd.
Jag MÅSTE ju få göra något själv också. Och det får jag så mycket jag orkar och vill men problemet är att jag inte orkar...
Jag hade inte räknat med att det skulle bli så här.
Jag som alltid klarat mig själv får nu finna mig i att ta emot hjälp med de sysslor jag längre inte klarar av.Problemet är inte att få hjälpen. Den får jag så mycket jag vill ha.
Problemet ligger snarare inom mig där något säger att jag BORDE klara mig själv...
Och dessutom skulle jag så gärna vilja!
Jag skulle vilja jobba dagarna i ända i min älskade trädgård och se livet växa fram där. Men det går inte längre. Jag klarar inte av det. Jag orkar inte...
Det är en sorg som är tyngre att bära än jag trodde. Jag har tyckt att jag klarar det mesta men det här. Det är värre det.
Ibland vet jag inte om jag vill fortsätta kämpa längre. Jag vet inte. Jag känner mig så trött. Ändå fortsätter jag för att livet är mig allt för kärt.
Kan inte säga att jag förstår hur det känns. Men jag berörs. Den sorgen, ja, det enda jag tänka är att den sorgen är nödvändig, menar att sorgen i sig är en "ventil".
SvaraRaderaDet är väl en av de största utmaningar en människa kan möta: att bara vara. Att inte kunna göra annat än vara.
Ändå är ju just det det väsentligaste i livet.
Åh, vännen, kram!
Tack Maria!
RaderaJag övar mig på att "bara vara". Det är svårt men det måste ju gå på nåt sätt.
Alltid ska jag lära mig något nytt men det är väl det som livet går ut på?
Annars har mannen min nu vandrat ca 240 km och verkar ha det bra...
Hoppas att du får mycket respons på din bok! Jag ser fram emot den...
kan bara ana att det är svårt att acceptera att krafterna avtar,för visst e det så att vi vill klara av det mesta själv o speciellt då man har ett sånt intresse för trädgården som du har.Jag önskar du får kraft att orka med dagar som kommer,att du ändå kan uppleva nån glädje i de små tingen o hoppas det snart blir skönare väder så du iallafall får använda din syn,hörsel o luktsinne i din trädgård !Styrkekramar ! som din dag så ska din kraft ock vara...carin
SvaraRaderaTack för det!
RaderaJodå, jag försöker och försöker och så lite till, men ibland känns det bara som att nu går det inte mera. Ändå fortsätter jag! Kramar...