blommorna i mitt paradis

kunde jag kalla detta...

Som riktiga fingerborgar ser de ut...

Nästan genomskinlig jättevallmo...

Den oemotståndliga praktlysingen gläder mig år efter år...

Hansarosen sprider sig och dyker upp överallt men vad gör det?

Lupiner kan jag inte vara utan...

Så oemotståndligt mjuk och skön och doftande är kryptimjan...

Gammalt är skönt...

Blommorna som ger mig kraft och inspiration och framförallt glädje att gå vidare i livet. De gör att jag piggnar till lite och just i denna stund känns allt så mycket bättre när de dessutom får vatten som vår Herre ger dem...