funderandets dag

blir det i dag...

Har just suttit och funderat tillsammans med min egen sköterska här på de kommande dagarna. Hur göra det bästa av situationen? Hur få ut mest av vistelsen här?
Bra frågor att fundera på...

Egentligen borde vi göra såna små utvärderingar då och då i livet.
Vad har jag fått eller gjort? Och vad kan jag själv påverka för att förändra?
Samtidigt finns det så mycket som vi inte kan förändra...

Som t.ex. detta att långsamt inse att jag inte kan gå längre. Det kan jag ju inte göra så mycket åt. Jag måste finna mig i smärtan och känslorna däromkring. Men förändra situationen kan jag inte så mycket.
Smärtan klarar jag av rätt så bra har jag kommit till. Jag börjar vänja mig kanske.
Men känslorna av hur livet känns orättvist fördelat åt oss tycks jag inte komma ifrån.
Jag kan acceptera på nåt sätt ändå att jag själv drabbats men när jag ser ett barn som drabbas blir det värre. Eller när ett helt land och folkslag drabbas vet jag inte hur jag ska tycka...

Det är såna saker jag funderar på i dag. Lite strödda tankar. Och nu ska jag få mat.
Det är det tyvärr inte alla i vår värld som får när de blir hungriga...