"En värld utan drömmar...

är en fattig värld
men en värld av enbart drömmar är en farlig värld!"...

Så sa biskop emeritus John en gång.
Han har så rätt så!
Man måste få drömma och fantisera. Hoppas och tro på det som komma skall.
Men samtidigt måste vi ju också vara realister och se saker som de är. Inte drömma så att vi blir besvikna om det inte blir så som vi drömde om...

Att jag drömmer om att kunna sätta mig på en cykel och åka långt iväg på en cykelsemester
- det förstår jag är en dröm som knappast blir någon verklighet.
Men att kunna cykla åtminstone några kilometrar i gången inser jag att det kan få bli en verklighet. Det är en dröm som kanske kan förverkligas.
Förr eller senare...

Ingenting är ju omöjligt. Vad som helst kan hända om vi bara tror på det vi gör.
Det insåg jag när jag såg en film som mannen min visade mig här om dagen. Det som verkade så totalt omöjligt kunde förverkligas med ren och skär vilja.


Det måste gå att förverkliga åtminstone en del av mina drömmar. I väntan på det och våren som ska komma håller jag mig inomhus och bakar mina bröd och mina bullar.
Det mår både jag och familjen bra av.

Samtidigt är det är också en av drömmarna som jag förverkligar...