den närmar sig

framtiden...

Allt går så fort nu för tiden.
"Det känns som att det bara är måndagar och fredagar hela tiden" så sa ett till mig närstående barn en gång...

Och visst känns det ofta så.
Nu är vi inne i advent.
Det första ljuset har tänts och om knappa tre veckor har vi julen här.
Jag tror att jag tycker om den här väntetiden.
Att vänta.
Jag mår bäst när jag inget vet om vad som ska komma. Jag får ta dagen som den kommer till mig.
Att leva i hoppet...

Snart tänder vi julens ljuskrans...

För det är så jag lever.
En dag i taget och oftast med en förhoppning om att det blir bättre sen. Men så fel det är!
Det är ju i dag jag ska leva och inte i framtiden...




Min uppgift är att anpassa mig till den verklighet som är min. Inte bara vänta på det som ska komma utan leva här och nu.
Min uppgift är att sluta tänka på alla "om inte" eller "om det bara". Allt det där som jag tror att jag skulle må bättre av att få uppleva.
Alla dessa om...

Jag tror att min uppgift är att leva här och nu med de gåvor och förutsättningar jag har. Att just i dag se att det jag gör och den jag är betyder något.
Då tänker jag inte på prestationer och vad jag klarat av att utföra denna dag utan vem och vad jag är just i dag...

Bild från internet...

Jag tror att vi alla har en betydelse på ett eller annat sätt.
Då ska det inte spela nån roll hur vi ser ut eller varifrån vi kommer. Om vi är rika eller fattiga. Smala eller tjocka. Finländare eller från fjärran länder.
Vi är alla viktiga för den vi är.
För den jag är...

Bild från Tyskland (tror jag)...