alla kan något

har jag ibland hört sägas...

Och det tror jag faktiskt på.
Alla kan vi något.
Det är inte bara en klyscha att säga så. Alla kan något!
Och ju längre jag lever desto mer lär jag mig att det jag inte kan så kan någon annan.
Och tvärtom.
Det är ganska bra att det är så...


Jag tänker på Lotta på Bråkmakargatan.
Hon blir retad av syskonen för att hon inte kan åka slalom. Prövar så gott det går med träskidorna och säger till slut "men vicka på stjärten kan jag åtminstonde!"
Och vissla kan hon också.
Så hon kan en hel del.
Det gäller bara att se allt från den ljusa sidan...

I går såg jag några 6 åringar som intervjuades i TV kring frågan vem som är smartast i världen.
De flesta svarade "pappa". Någon "mamma" eftersom hon kommer ihåg allt så bra.
Men en liten gosse sa "Jag tror att jag är den smartaste!"
Varför då undrades det?
"Jo jag tänker så bra." Tänker på vad?
"Jag tänker på allt möjligt. Svåra saker. Tex varifrån kommer allt?
Och varför kommer det varmt vatten om man vrider kranen åt ena hållet och kallt vatten när man vrider den åt andra hållet?
Och såna svåra saker..."

Barn är härliga!
En vis man sa en gång att vi alla borde bli som barn.
Jag tror att det ligger mycket i det. Då vore det kanske lättare för oss att leva.
Då lät vi inte bekymren bli så stora och tunga.
Vi kunde ta dagen som den kommer till oss på ett lättare sätt.
Tror jag åtminstone...

Själv är jag ganska bra på att baka bröd så därför gör jag det i dag också...