tisdag 30 januari 2018

längtan till landet som icke är

kan jag ju kalla dagens funderingar...

Längtan handlar för mig inte om döden som den gjorde för Edith Södergran.
Nej den handlar tvärtom om livet...

Livet som handlar om så mycket.
Men som också handlar om trädgården för mig.
Trädgården som jag väntar på ska få vakna upp och återigen börja leva och producera.
Men som just nu ännu ligger långt nerbäddad under snön...

















Man kan ha olika längtan.
Och man kan göra olika saker med sin längtan.
En del reser till varmare trakter medan de längtar. Kanske en önskan om att vintern inte ska vara så lång. En önskan om avbrott i längtandet.
Andra reser igen till ännu kallare och ännu mera snöfyllda trakter.
Också det en form av längtan. Kanske efter upplevelser. Äventyr.
Minnen att gå tillbaka till...

Jag brukar stanna hemma.
Det är enklast så.
Jag ser inget glädjefyllt i att sitta 6-7 timmar i ett flygplan där jag inte ens har möjlighet att gå på toaletten.
Inte heller ser jag något nöje i att åka norrut till ännu mera snö för att ändå inte kunna ta mig fram på den. Även där skulle jag få sitta i en stuga och titta inifrån och ut på all snö.
Då kan jag lika gärna göra det hemma...

Och längta...






Längta till det att snön smälter bort det frusna och jag åter ska få börja så i mina sålådor och skörda spenat, grönkål, ärter, bönor, morötter, lök....








Då när jag ska få sitta under midsommarrosen och njuta av dess skönhet.
Insupa den söta parfymliknande doften och känna hur livet lever...
















Då när jag ska få glädja mig över fingerborgsblommans skönhet och ungefär samtidigt  börja få hämta in tomater och gurkor från växthuset.




Och allt det andra som jag längtar till...






Jag drömmer även om sensommarkvällar när jag får köra in under humleportalen  och tänka att då kör jag ut genom livets port.
Ut i livet och allt vad det innebär för mig...

Det är sånt jag längtar till och drömmer om...

Jag tänker på mitt liv.
Hur det är och hur det blev.
Kanske inte alls det som jag drömde om och längtade till när jag var ung.
Då fanns det så mycket andra förhoppningar.
Men mitt liv blev som det blev.
En underbar man och två barn fick jag.
Ett hus och ett hem har jag.
En församling som betyder mycket för mig får jag tillhöra.
Jag har min trädgård där jag får odla grönsaker som jag har av långt in på vintern.
Också höns som ger oss ägg så mycket att vi kan dela med oss till andra.
Jag kan baka mitt dagliga bröd och jag har så mycket att vara tacksam för i det liv som blev mitt liv...

Ett liv som getts till mig och som jag får förvalta på bästa sätt.
Så gott jag kan...

Medan jag längtar och väntar...





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar