våren kommer

om vi sen tror det eller inte...

Jag erkänner att jag haft väldigt svårt att tro på en vår i år.
Nästan så att jag kom innanför gränsen till att hamna i inre mörker.
Men nu tror jag på våren och livet igen...

Jag fantiserar och planerar för vårsådderna.
Drömmer och hoppas och vill tro på en lång och varm sommar efter allt det kalla och frusna.
Jag vill tro att det händer än...

Dottern har jag fått hem igen och då känns allt mycket bättre.
Visst har jag unnat henne mer än väl äventyret på andra sidan jorden. Något hon kommer att bära med sig hela livet.
Men jag erkänner att det också skönt att ha henne hemma igen...



Ännu ligger trädgården nerbäddad under snön. Men regnet i luften måste ju ändra på allting nu. Annat kan vi inte tro.
Ett säkert vårtecken såg vi redan för fyra dagar sen.
Två tofsvipor.
Och ett svanpar har jag hört finns på närmaste sjö...











Men det som livet mest handlar om just nu är att vänta.
Vänta på det som komma skall.
Och kommer gör det förr eller senare.
Jag tänker inte resa bort för att skynda på våren. Jag trivs bäst här hemma i min egen lilla vrå av världen.
Det finns allt för många människor som tror att de mår bättre av att få resa bort med jämna mellanrum.
Det gör inte jag.
Mår jag inte bra i mig själv här hemma så inte gör jag det heller någon annanstans.
Så tror jag...

Det är torsdag i dag. Det betyder att det är brödets dag.
Åtminstone hemma hos oss...