orättvist

att alla andra får och inte jag...

Så tänker vi ofta. Åtminstone jag gör det.
Ändå vet jag att det inte är sant.
"Alla andra" är sällan alla utan oftast bara några...

Redan som barn fick jag lära mig att det inte alltid är så lätt.
Att livet inte alls är rättvist och att jag inte skulle räkna med att få det som jag trodde att alla andra fick. Helt enkelt därför att vi inte hade pengar till det.
I dag känner jag mig tacksam för denna lärdom.
Kanske inte då men i dag...

En av orättvisorna handlade alltså om pengar.
Pengar som är så nödvändiga för att vi ska kunna leva och må bra.
Tror vi.
Men om vi inte har så mycket pengar så måste det gå ändå. Då måste vi lära oss att hitta på ett sätt att leva så att vi ändå kan känna oss lyckliga och värdefulla.
Utan alla utlandsresor, fina bilar, båtar, det senaste modet, de senaste lyxsakerna osv.
Upplevelser jag riktigt bra klarar mig utan...

En annan orättvisa handlade om de yttre förutsättningarna.
Var man som jag född som en glad och rund "Tjorven-typ" blev jag ett perfekt mobbningsoffer.
Då spelade det faktiskt ingen roll fast de vuxna sa att jag inte skulle bry mig.
Att jag skulle strunta i kommentarerna och visa mig bättre än mobbarna. Att jag på så sätt skulle få övertaget.
För detta att ha "fel" kropp och utseende från början är en mycket stor orättvisa  i ett barns liv...

Att vår ekonomi och vår kropp ska få styra våra liv i så stor utsträckning som den gör ser jag i dag som något vi måste övervinna.
Vi ska inte låta yttre omständigheter slå ner oss. Vi ska inte låta mörkret ta över vår värld.
Jag tror att med positivt tänkande och en stor dos av envishet så kommer vi oss ganska långt här i världen ändå.
Så har jag fått lära mig...