tisdag 22 november 2011

18 år

har gått redan...

Tänk vad fort tiden går när man har roligt!
Jag som trodde att jag aldrig skulle få bli mor har fått bli det flera gånger. Och i dag, just i dag fyller min förstfödde son 18 år!!
Grattis min son!
Jag känner mig stolt och glad över honom...







Ute är det grått och trist. Jag borde komma mig till skogen en sväng för att åtminstone få hem lite granris. En krans på dörren vore inte så dumt till lilla jul.
Men måste jag?
Vad måste en människa egentligen?

Stenar från Kokelv pryder både ute och inne...


Inte mycket när vi riktigt tänker efter. Min numera bortgångne far brukade säga att "det enda du egentligen måste göra är att dö".
Han hade så rätt så...










Vi människor har en förmåga att bygga upp saker kring oss som vi tror att vi måste göra. Måste eller borde. De två orden styr lätt våra liv. Vi blir som fångar under dem och kan inte leva i frihet. Vi kan inte längre göra det som vi känner att vi verkligen vill göra.
Dessutom innebär de två orden måste och borde att vi också borde ha mycket pengar. Annars klarar vi inte av att utföra dem.
Frihet att få gå och gå...
Fångar det är vad vi blivit. Vi är inte längre fria utan fångar.




Egentligen "borde" vi göra oss av med de orden...
Grått men vackert är det utomhus...

2 kommentarer:

  1. Ja, "måste" blir ofta fel. Jag försöker att inte använda det, att hellre använda ord som uttrycker frihet, ett (sorts) val. Men jag glömmer mig förstås då o då.
    Kram o stort grattis till sonen!

    SvaraRadera
  2. Tackar!

    Måste är för mig ett negativt laddat ord. Får känns bättre...

    SvaraRadera