lördag 8 september 2018

klimatfunderingar

Min morsdagsros blommar än...
"sommaren är kort och den regnar bort" sjungs det i en sång.
Så kan vi verkligen inte sjunga denna sommar...

Sommaren har varit solig och varm.
Flera veckor utan en droppe regn. Inte ett moln så långt ögat kunde se.
Bara sol och värme.
Antagligen en direkt följd av klimatförändringen?!?
Helt perfekt för en del.
Allt för varmt om du frågar mig.
Jag har inte orkat med denna sommar helt enkelt. Så är det bara.
Andra har kanske orkat men inte jag.
Dagarna måste jag tillbringa inomhus under luftvärmepumpen som denna gång fick svalka mig i stället för värma...

Men nu ska jag inte klaga!
Jag var ute tidigt på morgonen och senare på kvällen.
Då gick det bra.
Jag kunde då pyssla, rensa och vattna i min kära trädgård. Och resultaten visade sig.
Jag tror att nästan varje frö jag petade ner i jorden kom upp och ger mig skörd än i dag.
Varje dag plockar jag in mat från trädgården som vi tillreder direkt.
Vi lever under mottot "från jord till bord"...

Grönkål...
Under den varmaste tiden fick svartkål, grönkål och spenat någon form av ohyra.
För att rädda skörden skar jag ner den, tog in, sköljde under vattenkran, hackade och frös in nästan allt.
Så nu har vi en hel del i frysen till vinterns lasagne som jag mest använder kålen i.
Spenaten tyckte inte heller om värmen. Den gick allt för tidigt i blom.
Jag inser att det är onödigt att odla spenat under sommaren.
Den får vi ha i drivbänken på våren...



Aubergine...
En grönsak som överraskade oss var auberginen.
Den sådde jag inomhus från pyttesmå frön som senare visade sig växa till buskliknande format.
Vackra päronliknande frukter har den.
Passar utmärkt i lasagne, som stekt och på pizza.
Smakar lite som champinjoner faktiskt.
Jag tyckte det kändes spännande att prova en ny grönsak. En som jag inte ens visste om att den fanns.

Äggplanta har jag sett förr men denna är mindre. Lär ska mogna tidigare.
En växt som jag definitivt ska ha flera år...


Aubergine...




































Nu har hösten kommit.
Varje dag får jag skörda något.
I dag har jag plockat brytbönor och ärter. Förvällt dem och fryst in.
Brytbönor är också något jag vill ha flera gånger. Jag plockar och plockar av dessa underbara bönor. Ju mera jag plockar desto mera tycks det komma verkar det som.
Även bondbönor provade jag i år.
Jag fick några överblivna frön av min dotter som jag satte i en stor kruka. Och oj vad de växte!
Nästa år kommer jag att satsa på att så en hel påse av dem.
Inte bara några frön...

Morötterna växer och frodas ännu i landet. Likaså persiljan.
Men löken är uppäten redan. Fast det är ju inte så svårt att köpa lök som är odlad i vårt land.  Jag märker att jag mer och mer vill ha mat som är odlad i Finland.
Om det bara går...

Äpplen får vi detta år så det räcker och blir över. Men så tycks ju alla andra få också.
Det är en underbar känsla att få koka litervis med äppelmos från egna äpplen.
Då känner jag mig rik.
Dottern torkar äpplen i skivor som hon senare ska ha i sin egengjorda mysli.
Kom själv precis nu på tanken att jag ska frysa in lite äppelskivor också så har jag till äppelkakor och pajer i vinter.
Det borde ju gå att göra så.
En råsaftcentrifug har vi köpt så äppeljuice tillverkas också här hos oss.
Undrar vad man kan göra mera med äpplen?
Sen har vi vårt yngsta äppelträd Neristan (härstammar från Karleby - stadsdelen där min man växte upp). Det ger oss underbart goda äpplen just nu.
Hårda, lite syrliga, goda, bara att äta och njuta...


Jag märker att jag mer och mer tänker på hur vi lever och äter.
Hur viktigt det är att vi tar tillvara det som naturen ger oss utan att vi förstör den ännu mer. Vad är det vi gör med vår jord? undrar jag många gånger.
Därför vill jag åtminstone under en del av året försöka äta enbart det jag själv odlar och bakar. Och under andra delar köpa det som är producerat i vårt land så långt det går.
Därför har vi också i sommar satsat på solpaneler till vårt hus. För att åtminstone en del av elförsörjningen ska vara miljövänlig...

Vängåva jag fick...
Vi måste vara rädda om varandra och vår jord om vi vill ha någon framtid att ge till våra barn och barnbarn.
Vi kan inte bara tänka att det inte går att göra så mycket. Att det lilla jag gör ändå inte spelar så stor roll...

Det har visst en betydelse om jag i butiken tar fram min tygkasse och säger "nej tack" till plastpåsen som automatiskt erbjuds mig.
Och det har också en stor betydelse om jag vägrar köpa kläder som jag vet att små barn tvingats sitta och sy för en struntsumma pengar. Eller inte alls köper jeansen som det gått åt tusentals liter vatten för att tillverka.
Jag vet att alla inte kan odla sina morötter och grönsaker. Men alla kan tänka på vad det är för grönsaker vi köper. Varifrån de kommer och hur de är odlade.
Jag vet att alla inte kan baka sitt eget bröd men alla kan tänka på var brödet köps och var det är bakat.
Alla kan tänka på att det lilla som jag och vi gör har en betydelse.
Det får vi inte glömma...


Blivande nyponsoppa...










tisdag 24 juli 2018

en speleman

Bild från nätet...
har vi i släkten...

År 1844 föddes Johan Johansson Bränn i Purmo.
Han var en speleman och spelade på sin enkla fiol.
Sittandes på sin trappa sägs det att han ska ha spelat och komponerat visan "Plocka vill jag skogsviol..."
Om det sen är sant eller inte "därom tvista de lärda"...

Hur som helst...
Han var min morfars farfar.
Så i rakt nerstigande led sitter jag och tänker på honom. Jag kunde ju ha ärvt lite av hans musikalitet tycker jag. Men se det gjorde jag inte!
Däremot gjorde min son det men han spelar mest på sin elgitarr. Han föddes förstås 149 år senare än Johan...

Det är intressant att följa med livets gång i olika släktled.
Förr fick de verkligen kämpa för sin tillvaro. Visste knappt hur de skulle få mat på bordet nästa dag.
Eller hur de skulle få kläder att sätta på kroppen. Vi har mat och kläder i överflöd.
Och arbeta tungt för att få ihop allt måste de göra. Då fanns inga fina maskiner som vi har i dag som tom klipper gräsmattan åt oss medan vi ser på....

Min farfar föddes i slutet på 1800 talet.
En gång berättade han att när han var 7 år gammal behövde han nya vadmalsbyxor. Han måste då arbeta i skogen för att tjäna ihop pengar till nya byxor.
När han gjort det fick den lille gossen knalla iväg ensam till skräddaren i nästa by. Efter att ha bestämt tyg och mått hade han pengar kvar. Då gick han över till granngården där byns skomakare bodde och beställde nya skinnstövlar åt sig.
En företagsam ung man tydligen.
När han kom hem fick han stryk för att han slösat med pengarna...

Bild från nätet...
Min farmor föddes 1902.
När hon var ca 8 år skulle hon gå med sin mamma den ca 10 km långa vägen genom skogen för att hälsa på sin mormor. Det gick en grusväg genom skogen.
Plötsligt hörde farmor ett konstigt ljud. Ljudet kom närmare och närmare. Hon blev så rädd att hon sprang och gömde sig i skogen.
Hon vågade titta upp och såg varifrån ljudet kom.
Det var första gången hon såg en äkta automobil...



Annat var det förr.
I dag kämpar vi för att befria oss från beroendet av sociala medier...

onsdag 13 juni 2018

torrt men vackert

har vi nu...

Men för oss med bara en liten trädgård och tillgång till vatten från kranen är det inga större problem.
Vi kan vattna själva.
Annat är det för de stora bönderna.
Dem tycker jag faktiskt synd om nu...

Sommaren innebär för mig möjlighet att vara ute.
Dygnet runt om det skulle behövas.
Annat är det på vintern när jag är förpassad till att sitta inomhus dygnet runt.
Visserligen då med möjlighet att elda i spisen...

I trädgården växer mina grödor.
Jag är så fascinerad av detta att från ett litet frö växer det upp en planta som blir till mat på bara en kort tid.
I går tex gick jag ut och plockade ihop till en god sallad + att jag kunde förgylla lasagnen med färsk spenat.
Jag fick även hjälp med att skörda rabarbern så nu har jag två ämbar saft att sätta på flaskor i kväll.
Det är underbara tider vi lever i...



Även i hönshuset märks det att det är sommar.
Ute springer två kycklingar som är lite på en månad gamla och inne i huset har vi två som ännu inte vågat sig ut.
Det är intressant med dessa höns. Precis som barn beter de sig.
När jag häller vatten direkt på marken och det blir en enda lerpöl av det är de genast där och kletar ner sig.
Och deras mammor vakar oroligt över dem så att inget ska hända.
En mammas mardröm är att något ont ska hända hennes barn och då spelar det ingen roll om mamman är en människa eller en höna...




Äppelträden ser ut att kunna få många äpplen i år om inte allt torkar bort.
Det återstår att se.
De blommade åtminstone mycket och under den tiden surrade det av bin och humlor i dem.
Värre ser det ut för hallonbuskarna. De ser trötta ut i år. Kanske måste vi satsa på en förnyelse.
Även svarta vinbärsbuskarna behöver en föryngringsbeskärning.
Men den röda vinbärsbusken dignar av bär.
Så hoppas vi förstås också på både blå och röda bär från skogen. Jag har sett att de blommade åtminstone.
Om de inte torkar bort förstås. Det vet vi ju inte förrän framåt hösten.
Men det är ju för oss så att vi kan bara vänta och hoppas.
Att försöka framtvinga bär och frukt är en omöjlighet för oss. Det finns nog bara en som kan ge oss växt och skörd...


Det blommar lite här och var i trädgården.
Allting tycks ha blommat 3 veckor tidigare än vanligt.
Midsommarrosen blommar två veckor före midsommar. Andra rosor likaså.
Fast Teresarosen väntar jag på ännu. Den blommar alltid senare.
Men det var tydligen så det skulle vara det här året.
Och ändå har sommaren bara börjat. Först om en vecka är det midsommar.
Fast ingen kan åtminstone klaga på att vi inte fått ha sommar, sol och värme i år...

Om jag fick bestämma skulle det regna en gång/vecka och så skulle temperaturen hålla sig kring + 20° och inte en grad varmare.
Men nu får jag inte bestämma utan jag försöker ta dagen som den kommer till mig och anpassa mig efter den.
Och det går också ganska så bra om jag bestämmer mig för det.
Såna funderingar från mig i dag...



onsdag 16 maj 2018

Sommaren kom

Häggen blommar...
fortare än vi kunde ana...

Inte tror jag någon hade räknat med att vi skulle få närmare + 30° redan i Maj.
Bara några veckor efter att den sista snön försvann.
Inte jag åtminstone...

Men med vädret är det som med livet.
Det blir som det blir...

Jag försöker lära mig att ta emot livet som det kommer till mig.
Lätt är det inte.
Jag skulle ju vilja ändra på så mycket.  Se saker från en helt annan sida. Tro att allt skulle vara så mycket bättre om OM inte fanns.
Men nu är det som det är...



Röda vinbär på kommande...


Potatis...
Som de trädgårdsfantaster vi blivit är vi  nu i full gång med vårbruket.
Det är en kär syssla i Maj månad.
Visserligen tär den på krafterna ibland. Ändå jag så innerligt tacksam för att jag får dela mitt intresse med mannen som blev min.
Att vi kan dela på sysslorna gör att allt känns både lättare och roligare.
"Allt går mycket bättre bara man är två" fick jag lära mig redan som barn...

Nu vet jag mycket väl att detta att vara två inte är alla förunnat.
Jag minns det mycket väl.
Minns den dagen jag fyllde 30 år och fortfarande var ensam. Trodde att det skulle förbli så resten av mitt liv.
Men jag är glad att jag hade fel också den gången...

Mera potatis...

Potatisen har satts i lådor.
Det kändes enklare att arbeta uppåt än gräva neråt.
Vi satte markduk direkt på gräsmattan, sen ris, kompost och gödsel och sist mylla ovanpå allt.
Mylla som vi köper i säckar från butiken trots att vi bor på landet. Men vi har ingen mylla att ta av så vi köper.
Det gör att vi dessutom har väldigt lite ogräs och det är ju bara tacksamt.
Och där nere under gräsytan finns allt för många trädrötter som är i vägen.
Dessutom ser det ganska trevligt ut med svarta potatislådor i trädgården.
Åtminstone om jag får tycka det själv.
Och det gör jag ju...




Mina lådor är också sådda. Så nu förväntar jag mig en stor skörd av potatis, spenat, grönkål, svartkål, rädisa, persilja, salladslök, ärter och bond- och buskbönor. Ungefär som förra året.
Än så länge är allt nerbäddat under fiberdukar.
Jag har sått och försöker se till så att fröna varken torkar eller fryser.
Sen får Gud sköta resten...

Mina sålådor förra året...

Drivbänken...
Sen har vi sallad i drivbänken som nu börjar vara mogen att äta av.
Jag tycker det är helt fantastiskt att från ett litet frö så växer det upp en planta till mat på bara en kort liten tid.
Livets under är det!
Den som inte tror på under ska börja odla grönsaker. Då kan du inte längre tvivla utan måste tro.
Tro att det finns en kraft bakom allt.
För hur skulle annars ett litet, litet frö kunna bli till mat?
Jag misstänker att jag drabbats av ett nytt sätt att tänka.
Ett där tanken att själv kunna vara med och påverka
vad jag äter och hur vi förvaltar vår världs resurser blir allt viktigare för mig.
Visst finns det mat hur mycket som helst att köpa men jag märker hur jag gläds över att kunna få vara med i processen själv...



För visst är det viktigt hur vi lever i dag.
Ska våra barn och barnbarn ha någon värld att leva i måste vi leva lite klokare redan nu.
Så tror jag.
Och det vill jag fortsätta tro på...




onsdag 25 april 2018

äntligen

säger jag...

Visserligen är det lite blåsig nordanvind och lite småregnigt i dag men vad gör det?!!
Våren är ändå här...
... och jag kan ta mig ut ur huset igen...


När man befinner sig i en situation där man inte själv kan ta sig ut på gården från slutet på november till mitten på april är det helt underbart just nu!
Visserligen är det lite för vått i skogen än men det känns att den tiden kommer.
Tänk att äntligen kunna få rulla ut i världen alldeles själv...







För mig handlar det om frihet.
Frihet att kunna få bestämma lite själv över vart jag vill gå här hemmavid.
Fri från att hela tiden vara beroende av andras hjälp. Att klara av att rulla fram utan att någon behöver skuffa på.
Frihet handlar om så mycket...


Jag tror att varje människa har behov av frihet.
Vi behöver frihet att få känna oss någorlunda självständiga och att vi klarar oss själva.
Den här känslan att jag inte hela tiden är beroende av andras hjälp.
Att jag klarar mig på nåt sätt trots att det är som det är.
Det handlar inte om att varje del av min kropp måste fungera. För jag är inte alls säker på att allt känns bra trots att man kan gå.
Frihet handlar om något annat. Något inifrån.
Jag tror att det för mig handlar om människovärde...

När jag ser att jag har ett värde i mig själv.
Att jag inte är min kropps begränsningar utan en människa som är viktig för min egen skull.
För att jag är jag.
När jag inser att det är så blir jag värdefull också i mina egna ögon.
Att jag är det i Guds ögon fick jag lära mig redan i söndagsskolan.
Men jag måste även se det med mina egna ögon...


Det är svårt att se sitt eget värde. Svårt att acceptera sig själv. Men så blir vi påminda om det hela tiden också.
Så fort vi öppnar en tidning eller datorn eller TVn så skriks det ut:
Gör om dig!
Var inte nöjd med den du är! Du kan få må så mycket bättre!
Inte konstigt att vi får problem...

När jag tränar mig i att acceptera och tycka om mig själv så mår jag bättre.
Blir lyckligare. Känner mig nöjdare.
På alla sätt...

Men det handlar om att dagligen öva sig.
Att dagligen träna mig i att tycka om mig själv och mitt liv. Det som blev mitt liv.
Och inte det som jag tror att det skulle ha kunnat vara i stället.
Jag önskar att jag en dag kommer fram till det som en liten 9 årig flicka en gång sa:
"Jag trivs rätt så bra med mig själv!"
När jag kommer dit har jag kommit långt...

Frihet och människovärde...
... det är dagens funderingar...

Och snart börjar jag cykla igen...






torsdag 5 april 2018

våren kommer

om vi sen tror det eller inte...

Jag erkänner att jag haft väldigt svårt att tro på en vår i år.
Nästan så att jag kom innanför gränsen till att hamna i inre mörker.
Men nu tror jag på våren och livet igen...

Jag fantiserar och planerar för vårsådderna.
Drömmer och hoppas och vill tro på en lång och varm sommar efter allt det kalla och frusna.
Jag vill tro att det händer än...

Dottern har jag fått hem igen och då känns allt mycket bättre.
Visst har jag unnat henne mer än väl äventyret på andra sidan jorden. Något hon kommer att bära med sig hela livet.
Men jag erkänner att det också skönt att ha henne hemma igen...



Ännu ligger trädgården nerbäddad under snön. Men regnet i luften måste ju ändra på allting nu. Annat kan vi inte tro.
Ett säkert vårtecken såg vi redan för fyra dagar sen.
Två tofsvipor.
Och ett svanpar har jag hört finns på närmaste sjö...











Men det som livet mest handlar om just nu är att vänta.
Vänta på det som komma skall.
Och kommer gör det förr eller senare.
Jag tänker inte resa bort för att skynda på våren. Jag trivs bäst här hemma i min egen lilla vrå av världen.
Det finns allt för många människor som tror att de mår bättre av att få resa bort med jämna mellanrum.
Det gör inte jag.
Mår jag inte bra i mig själv här hemma så inte gör jag det heller någon annanstans.
Så tror jag...

Det är torsdag i dag. Det betyder att det är brödets dag.
Åtminstone hemma hos oss...