orättvisor

finns det många av i vår värld...

Orättvisor som vi inte kan göra något åt. Mycket kan vi människor göra men inte råda över liv och död.
Vi får bara försöka leva så gott det går och ta emot livet som det kommer till oss.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen:

Jag skyller inte dessa orättvisor på varken gud eller djävul. Det är bara som det är. Detta är livet!
Men när orättvisorna handlar om att små barn drabbas av cancer och tumörer hänger jag inte med längre. Jag kan på nåt sätt acceptera och förstå att jag blivit sjuk, men de små barnen...

Då känns orättvisan så stor att jag bara vill gråta! Det är så fel som det bara kan bli! Det gör ont även i mig och jag gråter.

Hjälper det? Inte ett dugg alls...








Men det brukar lätta på trycket kring hjärteroten faktiskt...