brödbakning

blev det i dag...

Mannen min hjälpte mig och gjorde allt det tunga arbetet. Jag satt bara på en stol och kommenderade och degmaskinen utförde arbetet med degen.
Jag hade bara att sätta ihop de framplockade ingredienserna. Sen gräddade mannen bröden och diskade undan allt medan jag fick lägga mig på sängen och läsa en bok...

Vårt dagliga bröd...

Bättre än så kan det ju inte bli.
Dessutom smakade bröden gott och jag tror jag fick godkänt, kanske t.o.m. högsta möjliga betyg för dem...

Medan jag bakade fick jag en lyckokänsla. Snarare euforisk sådan!
Sa till de mina att jag kan förstå de som är ute på en motionsrunda hur de känner sig när de kommer hem. Glada, nöjda, lyckliga och endorfiner som strömmar genom kroppen.
Så kan det också kännas när man bakar bröd...

Jag tänkte på smeden Nicklas som byggde vårt hus strax innan 1920-talet. Undrar vem som bakade hans bröd? Kanske en piga? Eller någon snäll grannfru?
Jag vet ju inte vem det var som bakade hans bröd, men om jag inte har blivit fel underrättad så var han aldrig gift...

Sen bodde systrarna Kajsa och Edla här i huset på 1930 och - 40 talen.

Vem vet hur många bröd som bakats i detta hus?

Undrar om de bakade sitt bröd?
Det gjorde de antagligen för det fanns väl inte så mycket bröd att köpa i butikerna på den tiden?
Vem av systrarna bakade månne och vem gräddade? Turades de om eller hjälptes de åt så som mannen min och jag gjort i dag?



Jag sa till min dotter att jag vill att hon ska lära sig baka bröd innan hon flyttar hemifrån. Det vill hon också.
Bröd som har bakats sen stenålderns tid får inte glömmas bort hur man bakar det!

Sen stenålderns tid...

Ja, det här var mina tankar i dag vid bakbordet...