när livet inte blir som vi har tänkt det

kunde jag kalla detta inlägg...

Ibland känns det bara så.
Vi hoppas och tror på vår framtid när vi är unga. Vi drömmer och planerar om hur allt ska bli en dag. Vi ser oss själva som framgångsrika och lyckade i drömmen. En dag ska allt hända.
Men det kan hända att den dagen aldrig kommer.
Något annat kommer i vägen...

Det kan vara sjukdomar vi råkar ut för. Olyckor. Kärlekssorg. Besvikelser. Allt möjligt.
Livet blev inte alls som vi hade tänkt det...

Nu är jag inte ute efter att klaga. Livet hade kanske inte alls blivit så lyckat även om jag hade fått vara frisk.
Jag har det så bra som jag kan ha det. Någon större nöd går det inte på mig.
Jag kan visserligen inte gå längre men jag kan så mycket annat i stället. Det finns så mycket som jag ser och lägger märke till som jag aldrig hade haft tid med om jag varit frisk och i farten. Ibland är det en bra sak att vara hindrad från att delta i allt det som händer.
Så måste jag tänka för att orka med livet...

Bild tagen av Mayvor Nyholm

Just nu ser jag hur småfåglarna slåss för att få sin del av solrosfröna. Dem kanske jag aldrig sett om jag bara rusat iväg genom livet.
Det är bra att stanna upp ibland och fundera på hur allt blev. Att ta en liten paus från stressen och tänka på hur mycket vi har att vara tacksamma för.

Mitt hem...

I morse när jag satt under det strilande vattnet i duschen insåg jag att en stor del av världens befolkning får tillbringa många kilometrar varje dag för att få sig en liter vatten. Och här sitter jag varenda morgon och bara vrider på kranen och låter vattnet rinna över mig...



Jag har ett eget hem att bo i. Ett egnahem!
Det vet vi ju att många människor saknar. En del har ingen annan plats att bo i än en gränd i en stad nånstans. Eller en gammal koja i skogen.
Men vi har någonstans att få bo och känna oss trygga i.
Hur lite uppskattar vi inte de hem vi har. I stället klagar vi och skulle vilja ha det bättre och bättre hemma hos oss. Klagar på att tapeterna är slitna eller att mattan fått mörka fläckar. Men vi har både tapeter och mattor...

Mina limpor...

Jag har även en limpdeg på jäsning just nu. Människor världen över slåss för att få sig en bit bröd om dagen. (Precis som småfåglarna gör.)
Och jag kan röra ihop till en bröddeg när jag får lust till det utan att behöva tänka desto mera på den saken.
Jag tror inte att vi i västerlandet inser hur bra vi har det...






Tacksamhet över att jag får leva så bra som jag gör vill jag lära mig mera av...