pensionärsliv

lever jag...

Sjukpensionär för att förtydliga det hela.
Men som för de flesta andra pensionärer så har jag fullt upp ibland. "Har inte tid" är ett av de vanligaste uttrycken vi har som ni vet. Även jag använder de orden ibland...

Så har det varit några dagar nu. Jag skäms lite när jag uttalar orden För vem har inte tid om inte jag?
Jag har all tid i världen!
24 timmar om dygnet som jag får disponera som jag vill. Men ändå lyckas jag boka upp mina dagar så att det ibland inte blir någon ledig tid. Kanske en orsak är att jag inte klarar av mera än ett programinslag/dag. Kanske en annan orsak är dålig prioritering. För tid borde jag ha...

I dag ska jag på gym. Krafthall heter det kanske eller...?

Skir och smärt som en riddarsporre kunde ju vara något?

Jag ska i varje fall med hjälp av en konditionsskötare få hjälp att bemästra olika apparater som jobbar och töjer på olika delar av min kropp. Mycket nödvändigt eftersom jag inte längre klarar av att göra det ensam. Inte lika bra i alla fall...

Ibland hamnar jag ofrivilligt att töja och använda olika delar av lemmarna ändå.
Jag har fått en benägenhet att lätt ramla i golvet är jag inte vill det. T.ex. vid hastiga rörelser eller när jag ska skynda mig. Så ligger jag där på golvet och har svårt att ta mig upp. Ibland går det efter en stunds prövande. Ibland ligger jag där tills någon kommer och hjälper mig.
Allt detta beror på att mina ben inte vill bära mig längre. De viker sig under mig när jag minst anar det. När jag inte vill det.
Andra gånger rätar de ut sig och blir helt oböjliga när jag inte vill det. Hårda och tunga som råa björkstockar har jag fått lära mig. Spasticitet kallas det med ett finare ord...

Inte är det lätt att vara människa men se det går bara vi vill...