onsdag 10 april 2013

vår på kommande

känns det som...

När jag vaknar ungefär vid 6 tiden på morgonen och solen är på väg att börja visa sig - då vaknar också hoppet inom mig.
När temperaturen någon timme senare visar på + grader på utsidan känns det ännu hoppfullare.

Och när broccoli plantorna växer på fönsterbrädan förstår jag vart vi är på väg - trots snön som ännu envisas där ute...










Det känns underbart att naturen än en gång vänder om mot den ljusare sidan.
Varje år tycker jag det känns lika hopplöst. Och varje år blir jag lika lycklig när jag ser att ljuset och värmen återvänder...




Det finns alltså hopp även för det mest hopplösa.
Det finns ljus i det mörkaste mörka.
Livet är inte slut ännu. Vi får fortsätta leva än en tid. Men vi ska ta vara på det vi har och dem vi har allra närmast oss.
Vi får inte ta något eller någon som en självklarhet. Vi ska lära oss att vara tacksamma för det vi har.
Så mycket vi har att vara tacksamma för!

Mat, hem och hus och kläder, människor som står oss nära.


Vi har mycket att vara tacksamma för...

4 kommentarer:

  1. Den riktiga tacksamheten kan dock inte tvingas fram, den föds, växer fram. Så ser jag det. Men vi får göra det som du skriver, se vad vi har och öppna oss för tacksamheten. Odla tacksamhet. Tack för din vardaglighet, ditt så livsnära perspektiv!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst har du rätt!
      Vi kan inte tvinga fram något men jag blir ibland så trött på alla som till synes har det så bra, så bra... Och som bara klagar! Ser de inte vad de har?
      Jag känner mig rik som fått så mycket av livet trots att det kunnat vara på annat sätt. Att vara tacksam över det jag har betyder ju inte att jag känner mig tacksam för ALLT jag råkat ut för. Men jag får göra det bästa jag kan av det...
      Soliga kramar till dig i dag!

      Radera
  2. Tacka vet jag broccoliplantor som växer på fönsterbrädan!!! :)

    SvaraRadera
  3. Just det! Hoppas det blir broccolin också. Har aldrig prövat förr...

    SvaraRadera