torsdag 27 juni 2013

åska och regn

har vi haft i dag...

Men vad kan man annat vänta sig när temperaturen visar på + 20 ° klockan 7 på morgonen?
Jag tycker inte om åska men regnet som kom tror jag gjorde underverk. Det var ett sånt där riktigt särlaregn. Välbehövligt...

Nu sjunger fåglarna för mig genom det öppna fönstret. Det låter som en riktig kärleksserenad. Eller bråkar de med varandra? Ibland vet man inte skillnad på kärlek och annat tjatter. Det är precis som i det övriga livet.
När jag ska diskutera känsliga saker får jag ofta utbrott av både gråt och ilska. Fast jag egentligen inte är varken ledsen eller arg. Det är bara så jag funkar. Jag har svårt att diskutera allvarliga saker sakligt. Mina känslor tar så gärna över hand. Så är det bara...

Detta är svårt att förstå för de som finns runtomkring mig.
Det blir så lätt missuppfattningar då. Och hur ska de förresten kunna förstå när jag gråtande ryter att jag ÄR INTE ARG eller jag är visst inte alls ledsen...

Det är inte lätt att behärska sina känslor. Men i går tror jag att jag fick ett övergudomligt lugn i en svår situation.
Jag föll när jag skulle förflytta mig från elmoppen till rullstolen. Pladask på verandagolvet hamnade jag.  Upp kom jag mig inte. Det blev bara värre hur jag än försökte. Sonen var hemma och kom ut och försökte hjälpa mig. Han blev också bekymrad. Visste inte hur vi skulle göra.
I normala fall skulle jag ha gråtit och jämrat mig över eländet. Nu kunde jag lugnt förklara att vi försöker genom att han flyttar min vänstra fot framåt och sätter en pall under min bakdel när jag försöker hiva mig uppåt.
Det lyckades! Sen kunde jag flytta över till rullstolen när jag vilat en stund.
Till saken hör att när jag faller så där handlöst blir jag helt utan krafter och är omöjlig att lyfta upp för en person. Så lätt är jag inte.
Jag borde gå ner i vikt men det är inte det enklaste...

Jag undrar hur det är för en man?
Hur visar ni era känslor och hur gör ni när ni ska prata om dem?

Jag tycker detta är ett intressant ämne som vi borde dela med varandra mera...


5 kommentarer:

  1. Ojoj, nu hann jag sätta hjärtat i halsgropen. Vilken tur att Basse var hemma! Sköt om dej, själv ska jag ställa mej för ett svettpass i fabriken.

    SvaraRadera
  2. Allt gick bra!
    Men det är svårt då kroppen blir stor och stel som en våt björkstock när något sånt här händer. Då blir vi helt maktlösa. Men det gick bra än en gång...
    Hoppas du inte svettas ihjäl!

    SvaraRadera
  3. Tror i a f det är bra visa känslor och också prata om dem, man kan förklara sig. Sen kan det förstås också vara bra att kunna disciplinera känslor - se att jag har dem men de är inte bossen i mig, liksom. Men det är skönt när man kan "hamna" i det där lugnet. Viktigt tema!

    SvaraRadera
  4. Ja så är det!
    Men det känns inte alltid så roligt när känslorna tar överhand och jag blir som en trotsig unge! Men du har rätt i det att man kan prata och förklara sen. Det känns bra. Jag vill ändå aldrig sluta låta mina känslor finnas...

    Ha en bra sommar!

    SvaraRadera
  5. Känslor är bra om de kommer ut och inte bommas in. Har problem med dem, finns ingen broms, när astma säger till på skarpen. Blir arg o gråtmild efteråt är det till att be om förlåtelse om ilskan träffat någon oskyldig stackare som råkat vara i närheten. Förklaringar är också på plats och allt brukar reda upp sej. Föll en gång på allmän väg och då behövdes en plogbil för att få hjälp åt argsinta mumsen som var våt där bak av sittandet i snösörjan grrrr. Resultatet bra iaf. Kramar Mumsen

    SvaraRadera