nytt år igen en gång

Somrarna var varma och sköna och... långa....

jag förstår det inte...

När jag var liten var åren så oerhört långa.
Somrarna var en enda lång och solig och varm tid. Vintrarna raka motsatsen.
Vi barn hemma i byn lekte året runt.
Minns jag inte fel växlades det med en del arbeten. Något tal om att utnyttja barnarbetskraft fanns inte på den tiden...

Vintrarna var långa och kalla...

Jag tror absolut inte att vi heller led någon skada av att lära oss hjälpa till.
Det är ju på det sättet jag fått lära mig hur jag ska göra olika saker. Jag fick lära mig städa, baka, sköta småsyskonen och sådant.


För att ta ett litet exempel kan jag ju nämna följande.
Vi bakade och kokade munkar i lördags.


Vi hade alla lite olika åsikter om hur vi skulle göra men det slutade förstås på mitt sätt.
Precis som min mamma lärt mig göra dem segrade...

På samma sätt har jag lärt mig koka fisksoppa som min svärmor gjorde det.
Hemma i min familj kokades det aldrig fisksoppa. Där var det stekt strömming som gällde när det serverades fisk.
Men nu var det åren som gick så fort i min barndom jag skulle fundera kring i dag...

När skolan började på hösten var det länge tills vi började öva till julfesten. Hösten var lång och tung. Men när vi började tända adventsljusen i skolan kändes allt bättre.
Julfesten i skolan var höjdpunkten.
På den tiden kunde man ordna julfester.
Sen kom ett långt jullov och efter det började vi vänta på våren. Men innan den kom hann vi prova på både skidåkning långt ut i skogen och skridskoåkning nere på ån. Och kalla vintrar hade vi med oändligt mycket snö.
Så kom då våren efter en lång väntan. När tanten från grannhuset tog fram sina gula gummiskor fick vi också lämna bort våra gummistövlar för då var det vår...

Nästan likadana men gula...

Så gick åren.
Ju äldre jag blivit desto fortare har åren gått. Så känns det åtminstone.
Nu har vi igen ett nytt år framför oss. Och jag som just och just hann lära mig att skriva 2013 ska nu lära mig skriva 2014.
Märkligt...