onsdag 10 december 2014

nätattack

var vi utsatta för i går...

Inte förstod jag vad det var för fel när jag försökte komma in på nätet och fb och annat trevligt.
Jag satt här och stirrade på en tom ruta och ett blått streck över platsen (ordet) jag ville besöka men inte kom jag fram inte.
Arg och irriterad kände jag mig. Men inte ens det hjälpte.
Inte förstod jag heller att det var en nätattack jag var utsatt för...

Vart är världen på väg?
Egentligen var det bra att jag aldrig förstod att jag var utsatt för en attack. Då kanske jag hade blivit rädd.
Nu fanns den bara här. Jag kunde inget göra och efter några timmar var attacken över.
Det var först i dag när jag läste i tidningen om att mitt telefonbolag blivit utsatt för nätattacken som jag förstod vad det handlade om...

Ska jag vara riktigt ärlig - vilket jag ska försöka nu - så tycker jag inte att det är något problem jag var med om i går!!!
Jag blir ganska så irriterad över att vi ska vara så petiga och känsliga när det gäller detta med internet. Vad är detta för problem i ett världsvitt perspektiv egentligen? Att inte kunna komma ut på nätet på några timmar?

OK - om man arbetar på banker eller sjukhus eller annan inrättning där tillgången till nätet verkligen behövs - då kanske det är ett problem.
Och om man tänker på att sk hackers lyckats ta sig in på teleoperatörens sidor så är det ju också ett problem.
Men för mig här hemma så är det inget större problem än att jag irriterade mig en stund.
Jag borde verkligen kunna klara mig utan internet en halv dag...

Det jag mest kommer att tänka på är hur utsatta vi är i vårt samhälle.
Har vi inte tillgång till el, vatten och internet så är vi verkligen sårbara. Då kan vilken fiende som helst komma och skada oss.
Så var det inte för mindre än 100 år sen. Då klarade man sig på något sätt.
Så är det inte heller för en stor del av vår världs befolkning. De har inget av det som vi kräver att vi ska få ha varje dag.
Hur orättvist är inte det? Dessutom måste de också uppleva både krig och naturkatastrofer. Utan hjälp att få.
Och på något sätt måste de klara sig...

Herre förbarma dig över vår värld...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar