livet

är så extra svårt ibland...

In my Garden trivs jag bäst...

Ändå så trivs jag med mitt liv.
Jag tycker om att leva helt enkelt...

Det senaste halvåret har livet erbjudit oss väldigt många motgångar och besvikelser i min närmaste omgivning. Jag kan inte ens räkna upp dem alla.
Det är bara så att ibland är det som att det svåra och mörka vill ta över...

Samtidigt upplever jag hur livet fyller mig med spänning och glädje. Förväntan.
En slags väntan på det som framtiden har att erbjuda.
Jag vill ju få leva och vara med länge än.
Något annat alternativ ser jag inte. Det skrämmer mig lite.
Gör mig förvirrad...


Men när något negativt händer får vi samtidigt nya möjligheter. Vi har svårt att se dem direkt men de finns där. Förväntningarna. Funderingar på vad som ska kunna hända i stället.
Nya möjligheter. Nya saker på gång...

Ett liv kan bli så kort...

En människas liv är så skört. Det har det senaste halvåret lärt mig.
Någon vi älskar och tycker om kan försvinna från oss helt plötsligt. Dö. Vara borta.
Saknaden fyller oss. Smärtan.
Det gör så ont i oss...

Vidare måste vi...

Hur vi ska orka vidare kan då bli ett stort frågetecken. Men oftast orkar vi.
På något sätt går det. Livet stannar inte för oss som är kvar.
Vi har så mycket mera att upptäcka.
Så mycket mera att lära oss. Vi går vidare utan att förstå hur det går till.
Men vidare kommer vi...