i nöd och lust

tills döden skiljer oss åt...

20.041991

Så lovade vi varandra en gång.
I dag är det 25 år sen. Åren går fort kan vi konstatera.
25 år är en lång tid. 1/4 dels sekel...

Mycket har hänt.
Både glädje och sorg har vi fått smaka på.
Nöd och lust om man så vill skriva...

Inte visste vi så mycket då när vi avgav löftena.
Vi förstod knappast vad vi gav oss in på.
Och bra var väl det!
Men en sak visste vi och det var att vi båda var trötta på att leva i ensamhet.
Vi ville dela livet med varandra...

Han för mig på olika vägar...

Det som kom att påverka vårt gemensamma liv mest fick vi uppleva redan ett knappt år efter att vi gett löftena om nöd och lust.
Då fick jag diagnosen MS (Multipel Sclerosis).
Det kändes som att läkaren drog bort mattan under fötterna på mig.
Jag föll pladask omkull.
Men han som jag gift mig med sa genast:
"Det här ska vi klara tillsammans!"

Och det har vi gjort...

Två härliga barn fick vi trots det så småningom.
Läkaren varnade oss för att få barn. Menade att min sjukdom kunde bli värre.
För mig blev det något att kämpa för.
Jag ville klara mig så bra som möjligt för barnens skull. Och det har jag kunnat tack vare mannen vid min sida...

Ett tredje barn skulle vi också ha haft. Honom fick vi aldrig lära känna.
Han dog innan han föddes.
Alla drömmar och förhoppningar om ett nytt liv krossades när det konstaterades att de små hjärtljuden tystnat.
Jag fick aldrig lära känna min yngste son.
Men en plats i mitt hjärta kommer han alltid att ha...

Så mycket glädje har livet som gift också fört med sig!
Jag har så oerhört mycket att vara tacksam och glad för.
Knappast är jag så speciell i det fallet men ändå vill jag påstå att jag är det.
Lite åtminstone...

Jag hann fylla 30 år innan vi möttes.
Började så smått förbereda mig på att leva ensam resten av mitt liv.
Men Gud ville annorlunda!
Som ett direkt svar på bön kom han in i mitt liv precis när jag behövde honom.
Och jag är i dag så glad och tacksam att det blev så...

I morse trädde han en till ring på mitt vänstra ringfinger.
Och jag gjorde likadant åt honom.
I min ring står hans namn. I hans ring mitt namn.
På det sättet vill vi tala om för varandra att vi tänkt fortsätta om möjligt många år till...

Jag är så glad för honom som bär mitt namn i sin ring...