vårtid

eller vår tid...

Snöslasket väller ner utanför fönstret.
Vi har den 25 april i almanackan så det är väl som det ska vara med den saken...

I dag har jag tänkt vara ledig. Och det betyder att jag tänkt göra så lite som möjligt.
Inget bakande i dag alltså!
En soppa på olika sorters bär har jag kokat. Och bröd finns från förr.
Det får räcka för min del i dag...

Börje

Sen eftermiddag ska vi ut och åka en bit med tuppen Börje.
Nej - han ska INTE till veterinären!
Så långt tänker jag inte sträcka mig när det gäller höns...

Han ska faktiskt få flytta.
Det är ju det mest naturliga att ungdomarna flyttar hemifrån när de blir mogna för det och hittar något ställe de vill flytta till.
Nu har vi visserligen inte frågat Börje om han vill flytta.
Vi har helt kallt bestämt oss för att det får bli så när det finns någon som är intresserad av att få en ung stilig tupp i sin ägo.
Och nu finns det någon som vill ta sig an Börje.
Ett helt harem lär han också ska få...

I går var jag på bulgarisk gudstjänst här i vår närmaste lilla stad.
Så oerhört intressant och givande att få sitta och lyssna och ta del av glädjen och ivern hos människor som jag inte begriper ett enda ord av vad de säger!
Jag märker att ju mera människor jag lär känna från andra länder desto mera förstår jag hur lite jag vet om vad livet kan innebära.
Jag har fått allting serverat mig på en bricka. Inget silverfat men en enkel bricka där allt jag nånsin behövt har funnits...

Andra människor måste lämna den plats där de vuxit upp på. Där de lärt sig att älska jorden och sina nära och kära.
Den plats de helst av allt skulle vilja bo på om det bara gick att få ihop till mat, kläder, hus och hem.
Men de måste flytta bort för det finns ingenting de kan försörja sig på.
Eller också måste de fly undan krig och elände...

Mina nya vänner vet långt mera om vad det är att försaka än vad jag vet.
Jag kan visserligen inte gå längre.
Det är ett försakande som gör oerhört ont i själen.
Men jag har allt vad jag behöver och lite mera därtill när det gäller materiella saker! Jag har aldrig behövt kämpa för att få mat på bordet. Jag har alltid haft kläder att ta på mig.
Jag fick växa upp under trygga förhållanden och fick bo i ett varmt hus.
Så gör jag i dag också...

Jag har ett eget hem här på jorden.
En plats där jag kan få vila och känna mig trygg.
Där jag inte behöver vara rädd för varken naturkatastrofer eller krig.
Ett hem där jag fått pyssla och planera och inreda så som jag vill ha det.
En plats jag lärt mig att älska och uppskatta och som jag inte för nåt i världen skulle vilja lämna...





Min bön i dag blir att jag aldrig ska sluta vara tacksam för att just jag får ha det så bra...