Ibland inser jag hur påverkad jag är av vädret.
Mitt humör växlar precis som det. Nu har vi haft en lång och varm torrperiod. Till min förvåning har humöret varit ungefär likadant...
Det är med vädret som med det mesta i livet att vi inte kan göra något åt det.
Det är som det är helt enkelt.
Därför är det lika bra att vi försöker anpassa oss till det som det är...
I dag har vi sotaren på besök. Mannen i mitt liv är hemma och tar hand om honom.
Om en timme ska jag åka till gymmet.
Barnen är inte hemma. De har flyttat ur boet och det är som det ska också med den saken.
Men visst känns det ibland.
Ändå känner jag mig så tacksam att vi lyckats fostra två små barn till vuxna självständiga människor.
Det är en nåd att det gått så...
När jag ser bakåt på mitt liv inser jag hur mycket jag har att vara tacksam för. Hur bra mitt liv blev trots allt.
Mycket blev inte alls som jag hade hoppats. Mycket blev så annorlunda.
Så mycket smärta och sorg kom in i livet. Så mycket av det jag inte ens hade kunnat ana mig till.
Ändå blev det mesta så vackert och så bra...
Nu när jag fått förmånen att lära känna människor från andra delar av vår jord inser jag hur bra jag har det.
Jag känner mig tacksam för att jag får leva i ett land där ett funktionshinder inte hindrar mig från att leva.
Här får jag stöd av samhället men allra mest från honom som betyder så mycket för mig i livet.
Jag har fått lära mig att det mesta går att övervinna om det finns lite envishet och vilja.
Och den varan har jag mycket av.
Åtminstone av envisheten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar