onsdag 24 maj 2017

om livet ger dig en citron

Tavlan...
kan du alltid göra saft av den...

Så står det på tavlan jag fick av en god vän en gång.
Och så är det också.
Livet ger oss så många saker och erfarenheter. Ofta är de sura och eländiga. Men då kan vi göra något bra av det om vi vill.
Så tror jag i alla fall...

Jag tror inte alls att livet är enkelt och att det bara är så där att göra nånting annat om det första inte passar.
Jag har varit med om för mycket och levat för länge för att veta bättre än så.
Det vill jag åtminstone påstå...

Men många gånger tycker jag att vi människor har så lätt att fastna i det negativa.
Vi suckar och klagar på än det ena och än det andra. Ibland känns det nästan som att vi tävlar om vem som har det värst, vem som har de svåraste krämporna, vem som har mest arbete osv.
Vid ett samtal med en grupp kvinnor en gång hände just detta.
Den ena var sjukare än den andra. Svårigheterna och sjukdomarna jämfördes med varandra.
Till slut frågade någon mig hur jag har det.
Jag kunde inte låta bli att svara: "jag tycker ni har det så svårt så jag ids inte säga nåt..."
Det blev tyst...

Min väg är min och det är mitt liv...
Alla har vi vår livsväg att gå. Alla drabbas vi på olika sätt.
Men jag är helt övertygad om att mycket hänger på hur vi förhåller oss till det vi råkar ut för.
Min bön inför mitt liv är att inte bli negativ och bitter.
Visst kommer dagar när jag är det men de får inte ta över. Jag får inte stanna i det negativa.
Jag måste vidare.
Jag vill försöka tänka positivt och att det ska gå på något sätt. Jag vill göra en god saft av den sura citronen.
Annars förpestar jag tillvaron både för mig själv och för andra...

Mitt liv handlar i dessa dagar mycket om min trädgård.
Visserligen är den ett gemensamt projekt för mig och min allra käraste vän men den är ändå min trädgård.
Just nu lever den i en svagt spirande grönska. Våren tog lång tid på sig men det gör att vi kan njuta desto längre av den...

Mina pallkragar...
Jag har också sått i mina egna pallkragar spenat, grönkål, rädisor, persilja, ärter och brytbönor.
Nu väntar jag med spänning på att se när och om det börjar växa.
Jag ser framför mig en grönskande oas bestående av två upphöjda pallkragar.
Ärter och bönor väller ner över armeringsnäten på ändorna och grönskan fyller lådorna.
Det gäller att ha visioner och tro på det vi gör...


Spenat och sallat...


                                                                                   Drivbänken som byggdes i höstas har visat sig vara ett lyckat projekt.
Spenat och sallat skördar vi redan.
När det utlovas en kall natt täcks glaslocket över med både filt och presenning och på det sättet klarar växterna sig bra...



Allting handlar om att tro lite mera på att det kommer att gå och att med en positiv attityd göra nånting bra av livet.
Annars tar det negativa över och kväver oss...

Och just i denna dag så ringde de från rehabiliteringscentret jag brukar besöka ibland och berättade att jag får komma dit på en 3 v period till hösten.
Så än ger jag mig inte...






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar