torsdag 11 augusti 2011

handikapad

har jag verkligen fått känna mig nu...

Jag har varit utan min vän moppe i tre dagar. Han (för det är väl en han?) har varit till staden Vasa på service. Började krångla med elen och ville inte som jag ville. Men så var det ändå första gången på över fem år det hände...

I morse kom han hem tillbaka. Servad och fin igen. En ny spegel hade han också fått.
Det betyder att jag nu kan gå utanför dörren igen. Jag kan hämta posten själv. Vilket jag gjorde alldeles nyss. Jag kan åka till butiken när jag behöver det. Det får bli morgondagens programpunkt.
Mitt liv är fyllt av så många fler möjligheter tack vare min vän moppe.
Jag kan dessutom åka ut till bärbuskarna och plocka vinbär och hallon när jag själv vill det. Fast just nu vill jag inte...

Dessa dagar utan moppen har jag insett hur begränsat mitt liv blivit. Jag får mest hålla mig hemma i mitt kök eller vid min dator. Eller också sitter jag i gungstolen och tittar på TV, läser eller löser korsord eller sudoku.
Om jag inte hade de hjälpmedel jag har skulle mitt liv inte fungera lika bra. Därför känner jag mig tacksam för att jag får bo i just vår del av världen. Här har vi ju mat, kläder och hem att bo i. Det är det inte alla förunnat...

Vi bygger åt oss våra hem...


Min vän moppe brukar vara trofast. Oftast...
Fast hemmen kan se olika ut...
Foto: Mayvor Nyholm

Köket är min plats i hemmet...
Tänk om jag kunde uppskatta lite mera allt det jag har?

2 kommentarer:

  1. Hej Adina, bussigt att du fick moppe tillbaka till helgen. De har lovat vackert väder. Nog får man vara tacksam för allt man har o kan om än det känns struligt ibland. Kramizar o trevlig helg :) fr. Mumsen

    SvaraRadera
  2. Tack för det!
    Jo det känns bra att ha "benen" hemma igen. Vad vore jag utan dem?
    Att vara tacksam över småsakerna gör att livet känns värdefullare. Så ska vi vara och så går det på nåt sätt.
    Du ska också ha det så bra du kan. Ha en trevlig helg!

    SvaraRadera