tisdag 16 augusti 2011

husmorssysslor


har jag utfört i dag...

Ibland tar det sig. Oftast inte.

Jag blir så duktig så. Ingen ände på duktigheten känns det som. Men efteråt får jag betala för det. Jag blir trött. Så otroligt trött. Men känner mig nöjd och glad. Mannen min säger att det är endorfinerna som kommer fram...

Varför då denna enorma duktighet just i dag?
Kanske för att jag måste fylla ut tystnaden och ensamheten med något. Skolorna har nämligen börjat i dag. Båda mina unga har återvänt till sina skolor. Dottern påbörjade sista året i sin skola. Sonen andra året i sin. Han ska dessutom påbörja bilskolan om någon vecka. Tänk att barnen blir så stora. Det måste ju betyda att jag blir äldre eller...

Nej, det kan det ju inte betyda!
Jag känner mig inte gammal. Min kropp gör det ofta men inte resten av mig. Jag har ju så mycket ogjort ännu. Mitt huvud protesterar vid tanken på att bli äldre. Jag vill inte än!
Men jag undrar om ett tecken på att jag blivit äldre är att jag allt oftare läser dödsannonser och ser efter vid vilken ålder personen avlidit...

Jag skulle bra gärna vilja upptäcka lite mera av världen än. Semestern med en lång cykeltur skulle kunna vara en dröm. Lite fjällvandring likaså. Men de lär båda ska stanna vid en dröm.
Söderns solresor känner jag ingen dragning till. Och Rom lär ska ha så besvärliga trappor och kullerstenar. Men att få rulla runt i en mysig stadsdel utan ojämnheter skulle kännas bra. Alltid något att fantisera om...

Mycket av det jag fantiserar och drömmer om stannar just där inne i mitt huvud. Men vad gör väl det. Det går så bra ändå. Men drömma sig bort måste man få göra ibland...

"Ensam är stark" sägs det, men jag undrar jag...
Det behövs flera än ett bär till en paj...

Hösten närmar sig...

Samtidigt känner jag mig så nöjd med min lott. Nöjd med att livet ändå blev så bra som det blev...

2 kommentarer:

  1. Ja du, imorgon blir "min" Veronika 16 år. Börjar snart första året på gymnasiet. Gamla är vi inte än, men nog är vi medelålders tanter. Fast jag har sett: du ser inte heller ut som nån tant.
    Och nej, ensam är inte stark.
    Drömkram, Maria

    SvaraRadera
  2. Så sant så...

    Kroppen kan känna sig gammal men inte åldern. Jag kände att jag blev mera fri att vara jag efter att jag fyllde 50. Det känns skönt!
    Men visst är det konstigt att barnen växer upp och ibland lite ifrån oss. Jag hade trott att de alltid skulle vara små men jag hade fel. Spännande är det att följa med deras väg in i vuxenlivet.
    Du ska ha det så bra du kan Maria!

    SvaraRadera