onsdag 4 januari 2012

det känns bättre igen

efter dagens besök hos massören...

Det är märkligt hur beroende jag är av hur andra ser på mig och min kropp.
Egentligen är det väl inget märkligt alls. Det är väl så en människa fungerar? Vi mår bra av kroppsberöring helt enkelt. Åtminstone jag gör det och så speciellt annorlunda tror jag knappast att jag är att jag skulle vara ensam om denna känsla...

Men visst känns livet lite väl tufft ibland. Jag trodde att jag var så förberedd på att möta denna känsla så att jag skulle klara mig utan gråt och tandagnisslan.
Det gör jag inte!

Det enda jag kan göra är att släppa ut lite gråt och sen ta nya tag och fortsätta leva.
"Hur länge tänker du kämpa?" frågade någon mig här om dagen.

"Så länge jag andas" svarade jag då...














Och  snart kommer sommaren igen. Alltid något att se fram emot...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar