fredag 17 februari 2012

omväxlande

kan man väl säga att livet är...

För bara några dagar sen hade vi så kallt att jag trodde jag skulle frysa bort. I dag är det + grader och droppar från taken...

Likadant är det med människan själv.
Ena dagen fryser mitt inre nästan sönder. Så känns det.
Mitt inre går sönder av smärtan som tar över min kropp. Jag tycker att jag inte orkar mer. Det gör så ont överallt i kroppen.
Besvikelse.
Över livets orättvisor. Besvikelse över att en del tycks få gå genom livet utan problem. Medan andra av oss får genomlida det. Där kommer visst avundsjukan fram...

Så kan jag även känna mig övergiven.
Övergivenhet.
Inget lätt ord att bära med sig. Men det finns där. Inne i mig. Jag kan inte undvika det...

Jag känner mig inte övergiven av den Gud jag alltid trott på. Han finns där på något märkligt sätt i mitt liv. Men jag kan känna mig övergiven av människor.
Människor som jag trott varit mina vänner. Som kanske fortfarande är det men på ett sätt som jag inte förstår. Jag har behov av vänner...



Lika omväxlande som vädret är känns det i mitt inre just nu...

4 kommentarer:

  1. Tror jag förstår vad/hur du menar. "Övergiven", lämnad på nåt vis, känner jag, ibland. Ibland är det inte så. Nej, det är inget lätt ord att bära med sig. Tack för att du skriver, berättar...Kram

    SvaraRadera
  2. Olet mielessä.

    Halauksin, Sari

    SvaraRadera
  3. Maria, jag är så glad för att du finns och tänker på mig då och då!
    Jag skriver oftast det som bara rinner genom mitt huvud...

    Förresten, om du vill lyssna så kommer jag att finnas i radion på torsdag 16.2 kl 13.03. Du kan googla på "samtal om livet" Yle Arena så borde det gå att höra ett helt år framåt... Kramar!

    Ja sulle Sari... paljon halauksia!!!

    SvaraRadera
  4. Bra att skriva så, då rinner det igenom...Spännande, jag ska googla o se om det går att höra. Kul!

    SvaraRadera