Min Otto som bär mig genom livet... |
Någon sista minuten resa med flyg är inte ens att tänka på...
I helgen var jag och min man med tåg till huvudstaden. Först bokades biljetten som skulle ha rullstolsplats. Eftersom mannen är min medhjälpare får han åka gratis. Någon nytta har han av mig också! Och det tack vare tågsystemet vilket vi är mycket tacksamma för.
Vill jag sen sitta i en vanlig tågstol måste jag dock betala för två platser så jag valde det första. Satt i rullstolen hela tiden och det gick hur bra som helst...
Men bara detta att komma upp på tåget är ett helt äventyr!
Först kom en konduktör och ansåg att de skulle orka lyfta mig upp på tåget från perrongen ca 30 cm högt. Men efter en del diskussion från vår sida tog han sen snällt fram rampen som fanns i ett skåp precis bredvid hans fötter. Det betydde kanske att tåget försenades med någon minut men upp kom vi enkelt så.
Tacksam är jag även för skogen... |
Tacksam är jag också för att tågen numera har en stor och rymlig handikappvänlig WC som gör att medhjälparen kan följa med när tåget gungar och jag inte hålls att stå för att dra upp byxorna ordentligt. Jag tror knappast att detta skulle fungera i ett flygplan. Och att undvika WC besök i 6 - 7 timmar skulle bli svårt.
Det är så mycket att tänka på.
Resa ensam skulle jag inte våga. Bara det att få en kopp kaffe från restaurangvagnen är en omöjlighet eftersom den finns en trappa upp. Tacksam även då för medhjälparen...
Väl framme i huvudstaden var det inga problem att komma av tåget. Där finns perrongen på samma nivå som tåget.
Så tog vi fram spännremmen.
Den använde vi för att spänna fast mina ben när vi skulle rulla över de stenlagda gatorna. Det hoppar och skuttar så att mina ben blir spända och spastiska och står rakt ut. Men spännremmen hjälpte benen att hållas där de skulle...
Hotellet mitt i centrum var rena lyxen!
Trots att vi bara stannade över en natt räckte det för att ha något att glädjas över under kommande tider...
Och nu på tisdag åker jag iväg för 3 veckors rehabilitering till Masku igen. Det blir välgörande för kroppen, själen och för språket...
Motomed på Masku... |
Borta bra men hemma bäst... |
Spännande att resa;) åh, önskar allt gott på rehabiliteringen, kanske skönt i höstmörkret. Kram
SvaraRaderaTack för det!
RaderaSer faktiskt fram emot veckorna. Men först ska vi ha en helg i församlingen med Liselott J Andersson. Ser jag också fram emot...
Kramar
Vilket härligt äventyr du varit på. Lycka till på rehabliteringen hoppas du kan njuta även där. Ber för dig och önskar dig guds välsingelse.
SvaraRaderaKram Maria L
Tack för det!!
RaderaRoligt att se att det fungerar med resandet. Jag förstår nog att man är fundersam varje gång och undrar hur det ska gå med det hela. Men man mår ju så bra av att få komma iväg någonstans ibland och få lite omväxling från det vardagliga. Lycka till i Masku och hoppas att du har möjlighet att få skriva lite på Facebook i alla fall.
SvaraRaderaKramar från din kusin Gun
Tack kusin Gun!!!
RaderaAllting går ju när man väl bestämmer sig men lätt är det inte...