höstens under

varje höst blir jag så sorgsen...

Knappast ätbart?!

Det känns så svårt när grönskan försvinner, allt blir brunt och vått och trädgårdsmöblerna måste plockas in.
Det känns både tungt och vemodigt. Jag vill protestera men märker att det inte spelar någon roll om jag gör det. Sommaren är definitivt över. Naturen förbereder sig för den långa vintern. Sen får vi börja vänta på nästa vår och sommar igen...

Men så är det ju också med livet.
Allting tar slut men vi får tro att något annat kommer i stället...

Mitt i detta höstrusk som vi nu befinner oss i händer undret hemma hos oss!
Vi som aldrig, och då menar jag ALDRIG, har lyckats med att få en orkide´att blomma om får uppleva det nu.
Något att glädjas över denna dag...

Phalaenopsis

Ute är det grått och trist och trädgården förbereder sig för den långa vintern. Men optimist som jag vill vara så ser jag fram emot att få vänta på nästa vår igen.
På den bruna fläcken där häggen och kojan funnits har nu såtts gräs samt planterats 60 scilla lökar så jag ser fram emot en blommande blå fläck i gräsmattan till våren.
Ska bli spännande att se hur det lyckas...

Kommande blå scillamatta?

Eftersom det regnar i dag igen och jag tycker mig ha lite ork till det så ska jag försöka baka några bröd. Det behövs för frysen är full med bär, saft och äppelmos men saknar bröd...


PS. Ännu en sak...
Av någon anledning lyckas jag inte komma in och kommentera på alla bloggar jag ville. Tänkte bara tala om det så ni inte tror att jag glömt er... DS.