fredag 15 mars 2013

sprutor

är aldrig roliga att få...

Men måste man så måste man. I detta fallet är man = jag.
Jag fick alltså två sprutor i ryggslutet i går.
Så dramatiskt var det att jag måste ligga på operationsbordet för att få dem. Behandlingen tog under en timme så den gick fort...

Sprutorna ska bedöva mitt högra ben och hjälpa till så att jag bättre kan hantera smärtorna och kramperna i det.
Jag är alltid lika nervös inför att få sprutor. Det är jag för att gå till tandläkaren också. Men som vanligt gick det ju bra. Det brukar det gå för det mesta.
Ingen nål har mig veterligen lämnat kvar inne i min kropp ännu. Visserligen böjdes en nål en gång när benet krampade till samtidigt som jag fick en Botox injektion men även det gick bra.
Det brukar ju gå bra till slut...

Men det var en annan sak jag tänkte på i går också.  Jag klarar inte av att vara på sjukhus!!!
Jag behöver inte vara mera än en timme på en sjukhusavdelning så känner jag mig inlåst och institutionaliserad (heter det så?)
Jag blir totalt fixerad av tanken på min kropp. Helt upptagen av mig själv. Det gillar inte jag!
Om det känns lite extra nånstans. Har jag eventuell smärta. Har jag illamående. Är det nånting som känns fel osv.
Helt knäppt egentligen.
Ligger vi på sjukhus i tre timmar så är det ju rätta platsen för att det ska få kännas på ett visst sätt. Även om det skulle kännas fel...

Men jag tycker inte om tanken på att jag blir så fixerad vid mig själv. Det finns ju alltid de som har det värre.  Jag har det ju rätt så bra ändå.
Jag lever och mår någorlunda och fick åka hem efter tre timmar. Dessutom fungerar båda benen ännu trots att jag har svårt att stå och hålla mig upprätt på dem. Men åtminstone den senaste natten sov jag som ett litet barn utan vare sig smärtor eller kramper. Det tackar jag för i dag och hoppas att det fortsätter så en tid...

Väl hemma i går kväll kom min väninna och hälsade på mig. Hon hade med sig en gullig kamrat som hon tycker ska hålla mig sällskap om dagarna. Den tackar jag också för...
Min nya vän...
En ros tycker jag att jag kan unna mig i dag...

2 kommentarer:

  1. Oj tar det en timme att få sprutan! intressant det där med din reaktion om sjukhus, jag känner liknande. Gillar din klarsynt om det, insiktsfullt, tack för det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det tog nästan en timme...
      Först till OP, sen upp på bordet, tvättas ren som inför en operation, kontrastvätska osv. Det tog sin tid men gick bra...
      Men, sjukhus är fortfarande inget för mig!

      Radera