ny rapport

får jag väl ge i dag..

Livet går vidare även på en anstalt.
Mycket kunde vara annorlunda här precis som på alla andra ställen. Men jag är nöjd som det är och tycker att jag får ut mycket av min vistelse här...

Till min stora förvåning tycker jag bäst om morgongymnastiken. Den som får mig att vakna och som hjälper mig att töja på ryggen som en katt nästan.
Visst vet jag att jag kan göra dessa rörelser även i min ensamhet också men det är så mycket roligare tillsammans med andra.
Så fast det inte står på mitt program den här dagen heller tänker jag delta i morgongymnastiken...

Jag vaknar tidigt varje morgon.
Klarar inte av att ligga och dra mig länge eftersom ryggen värker av nattens vila. Då är det lika bra att gå upp. Får även tid att sitta ensam vid en dator då. Vi är många som vill sitta vid datorn. Alla har inte en egen dator med även om många har det.
Så har inte jag.
Dessutom är jag lycklig och glad utan en smart telefon att skicka hälsningar med...

I dag ska jag ha jumppa, trampa på motomeden, prata med psykologen och umgås med andra.
Min värld känns så liten här. Allt tycks krets kring mig och vad jag gör.
Ändå är den så oerhört stor.
Det är så många som vill dela sina livsberättelser. Alla har fått genomgå så mycket. Och jag får bidra med det jag genomgått.
Jag får höra sorgliga historier om hur människor blivit bemötta.
Jag får även höra underbara historier om hur människor klarar sig genom livet med sin kämpaglöd...

Det fina med några veckors vistelse hemifrån är kanske mest människorna jag möter. De som visar mig ny inspiration och glädje. De som visar att livet inte är slut - inte ens när du måste få hjälp med att äta. Livet går vidare. Det måste göra det.
Förresten, vilka alternativ har vi än att leva det liv som getts oss?

Och i morse vaknade jag riktigt ordentligt när jag satte mig i duschen.
Det kom nämligen enbart iskallt vatten...