onsdag 5 mars 2014

bedrövad över bakgrunden

blev jag varje gång jag öppnade denna blogg...
Min clivia blommar igen...

Jag insåg i morse att jag helt enkelt måste byta bakgrund igen.
Den förra var så gråtmild så det var inte klokt!
Snygg i början tyckte jag
men sen ...

Så nu har jag försökt med en ny bakgrund igen. Få se hur länge denna hålls innan jag känner att jag måste byta igen...

Så var det också med den andra bakgrunden här om dagen.
Min surdegsgrund alltså.
Jag fick lov att slänga den gamla och börja om från början. Den hade möglat.
Då insåg jag att livet och surdegsgrunder har mycket gemensamt...

För att hålla en surdegsgrund vid liv måste den vårdas och skötas om.
Glömmer jag bort den en dag kan det vara för sent. Då måste jag börja om från början.
Men det som är så bra är att det GÅR att börja om igen...



Så är det ju även med våra liv.
Ibland känns det som att allt möglar bort och vi får slänga bort allt det vi lagt ner vår möda på. Men även här går det att göra så och börja om igen. Kanske inte helt och hållet från början. Men med nya lärdomar och insikter i bagaget...

Det är inte så svårt som jag trodde att göra en surdegsgrund.
Rågmjöl och vatten vispas ihop till en smet som får börja svälla och jäsa och surna.
Att ha den som grund när jag bakar ljusa limpor och batonger blir godare än jag trodde.  Det ger en seg yta som kan vara svårtuggad men innehållet i brödet blir luftigt och gott.
Åtminstone en del av oss i familjen väljer numera det brödet. Fast rågblandbrödet räknas fortfarande till vårt dagliga bröd.
Mindre jäst behövs dessutom till det ljusa brödet och det är ju bara bra...

I dag visar solen sig faktiskt. En efterlängtad vän som jag hoppas vill stanna.


Kukkolaforsen ett minne från senaste sommar...







Kanske det blir en vår i år också...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar