mars

Krokusarnas knoppar visar sig...

har vi redan...

Snart borde vårkänslorna dyka upp. Men de har inte riktigt gjort det än.
Åtminstone inte för mig...

Jag sitter mest inomhus och klagar på vädret.
Det som nu borde visa sig från sin allra soligaste mars-sida och bjuda mig på kaffestunder ute på verandan, tycker jag.


Men i väntan på det så bakar jag några semlor. Alltså inte såna det ska vara grädde till utan helst ost och apelsinmarmelad.
Jag hade tänkt baka några batonger på surdegsgrund. De brukar bli så goda. Men se den grunden brast. Den hade möglat...



Så går det ofta i livet.
Det blir inte som vi tänkt oss.
Grunden vi tänkt bygga på brister av en eller annan orsak. Men det kan vi inte göra så mycket åt.
Fast vi kan förstås påverka med hur vi förhåller oss till det som inträffar.

Alltid på väg nånstans...

Jag försöker tänka positivt. Jag vill det åtminstone.
Men jag lyckas inte så ofta som jag skulle vilja.
Kanske måste jag helt enkelt lära mig slappna av. Inte försöka så mycket.
Inte hela tiden tänka att jag måste eller borde...

Men det är inte det lättaste att göra så.
Åtminstone inte för mig som vill kunna allt och helst också ha allt under kontroll.
Det kommer att ta hela livet att lära sig det...

Och nu snöar det...