torsdag 24 april 2014

sol ute

Ute börjar det grönska nu...
sol inne...

Så borde det ju vara förstås.
Om det är så är en annan fråga. Jag vet inte riktigt.
Det borde ju vara så...


Ibland blir vägen så svår att gå...







Ibland tycker jag att livet är så tungt. Så oerhört tungt att leva.
Jag vet att jag inte är den enda som känner så. Vi är rätt så många faktiskt. Ändå ska vi leva de liv som getts oss.
Jag menar inte att jag har det värre än andra...





Jag har fungerande händer och överkropp så att jag kan röra mig rätt så hyfsat. Jag är inte beroende av någon elrullstol där enda sättet att komma mig framåt på är att styra med en liten spak.
Jag kan rulla mig framåt i livet med hjälp av mina händer.
Jag känner många som inte kan det...

Utan mitt stöd i livet skulle jag inte orka...

Jag kan göra många olika saker när jag sitter.
Jag kan baka mitt bröd och göra andra hushållssysslor. Trots att jag inte har något modernt handikapp anpassat kök.
Jag brukar tänka att det går om jag bara vill...

Dessutom kan jag handarbeta, läsa, jobba vid datorn och till och med utföra en del arbeten ute i trädgården. Det går om jag är tillräckligt envis och vill!
Så i går räfsade jag lite.
Sittandes på elmoppen med räfsan i högsta hugg gick det riktigt bra...

Ändå var det inte riktigt så här jag hade tänkt mig livet.
Jag är glad att jag inget visste på förhand. Då hade jag kanske inte orkat.
Men så är det ju med alla människor. Vi orkar inte med det svåra om vi vet om det på förhand. Kommer det utan förvarning klarar vi av sånt som vi aldrig trott att vi skulle klara. Det är märkligt men så är det.
Det är svårt att förbereda sig för något svårt. Visserligen kan vi läsa och teoretiskt tänka oss in i hur det kunde bli.
Hur vi klarar det på riktigt vet vi först när vi är inne i en situation...

Jag tycker att det många gånger handlar om att klara en dag i taget.
Inte tänka allt för långt framåt utan tänka att jag ska klara av just den här dagen. Kanske är det för oplanerat men för mig är det bästa sättet att tänka just så.
Jag lever efter "ta-dagen-som-den-kommer" metoden.
Det är enklast så...

Utan min tro på Gud och Livet skulle jag inte heller orka...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar