torsdag 30 oktober 2014

bakningsvecka

blev det denna vecka...

Jag brukar aldrig planera mina dagar på förhand. Endast fysioterapin är det som bestämmer mina dagar och de är redan två gånger i veckan.
Ändå blev det så att jag planerade för den här veckan. Egentligen hade jag ganska stora planer.
Jag skulle fylla upp vårt sinande brödförråd...

Nu så är det nästan gjort. Lite mera blev det dessutom.
Det är nämligen så att jag starkt börjat misstänka att vi har ett kakmonster i vårt hus.
Åtminstone ser det ut så när jag en dag öppnade kakburken med kolakexen som jag bakade bara några dagar innan.
Jag såg redan botten i burken...

Havrekex...
Alltså måste det ju handla om att något är framme fortare än jag ser det. Det tycks vara likadant med brödet. Även där är monstret framme.
Brödmonstret...

Frukostsemlor...
Nå hur som helst så tycker jag om att baka. (Kanske därför monstret flyttat in hit?) Jag bakar mer än gärna.
Att baka är en form av terapi för mig. Ett sätt att få endorfinerna att spritta i kroppen. Och det drar även upp humöret när det har åkt långt ner under golvet.
För si så gör det ofta för mig.
Alltså humöret försvinner ner under golvet...

Just nu i dag känns det så bra när degen står och jäser och jag snart ska få sätta händerna i den och forma den till runda hålkakor.
När bröden sen svalnat och jag satt dem i fryspåsar känns det ännu bättre när någon bär ner dem i frysen.
Då känner jag mig rik!
Jag kan. Jag vill. Jag klarar det...

Vårt dagliga bröd...











Baguetter...








Ibland gör jag annat också.
Då stickar, virkar eller läser jag, eller ser på en kriminalfilm...

Detta var min dag det.
Hur är din?



En del av min lektyr...
En sjal jag just nu stickar...





4 kommentarer:

  1. Den sjalen blir fin. Vilket garn använder du?

    SvaraRadera
  2. Ja se det där med garnsorter var det lite värre att svara på! Har köpt det av en bekant som köpt det i Kauhava i någon otroligt stor garnaffär...
    Annars var det bra att du frågade. På så sätt hittade jag också din blogg och kan nu länka dig för den tycker jag är läsvärd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vet du jag har ingen blogg, är bara på facebook.

      Radera
  3. Ja visst är det märkligt!!!
    Jag klickade på din underskrift och kom fram till en blogg som jag trodde var din. Så fel man kan ha!
    Men jag har nu listat ut vem du är och det känns också trevligt...

    SvaraRadera