fredag 29 mars 2019

våren är på gång

åtminstone här hos oss...

För var dag syns det allt mera av det som snön gömt undan.
Vissa saker inte så vackra att se, andra saker ser jag med glädje.
Som t.ex. potatislådor och trädgårdsland som börjar synas allt mera...




Om någon vecka kan vi starta upp frösådden i drivbänken.
Ända sedan jul har jag tänkt på den.
Då tog de egenhändigt odlade grönsakerna slut i frysen.
Sen dess har vi fått äta köpebönor men det har gått så bra så det också...





Men nu så kommer våren och med den nya drömmar.
Förra året kom sommaren så snabbt att vi nästan inte hann ha någon vår.
Plötsligt växte och blommade allt.
I år hoppas jag vi hinner njuta lite av våren också...

Jag brukar säga att jag är lite som björnarna.
I ide går jag på senhösten och kommer fram igen när snön börjar smälta bort framåt senvintern.
Nu är det dags att börja vakna!
Men den här vintern har varit extra jobbig. Först fick jag ros, sen bältros och sen A-influensa. Då blev det t.o.m. ambulansfärd och sjukhusvistelse. Nu senast har jag fått en tand rotfylld men det var småsaker jämfört med influensan.
Nu har jag tänkt förbli frisk. Så frisk jag nu kan bli...


Svanar har jag sett i mängder. De kommer alltid år efter år.
Jag hörde om dem att de är de mest trogna fåglar. Håller sig till sin partner livet ut och häckar på samma plats år efter år.
Det stämmer åtminstone in på det svanpar som  kommer till sjön Nådjärv som jag brukar passera en gång i veckan.
På samma lilla "ö" vid sjökanten finns svanmor år efter år. Senare på sommaren kan man se henne simma omkring med sina små...




Jag väntar på att det ska torka upp där ute.
Att det ska bli så torrt att jag kan ta mig ut.
Då ska jag rulla ut på verandan. Flytta mig över till elmoppen som sen kan ta mig runt i trädgården.
När det sker är våren här på riktigt för mig.
Och tänk att det känns lika förväntansfullt varje vår.
År efter år vill jag göra samma sak. Så länge jag bara har krafterna till det.
Jag vill odla mina grönsaker.
Sitta ute och diskutera med mina hönor och göra allt det som jag bara kunnat drömma om under den långa vintern.
Men tids nog kommer väl den tiden också.
Till dess ska jag drömma...


















Mycket av min tid går åt till att drömma.
Men vad vore väl livet utan drömmar?
För mig vore det fattigt och tomt. Jag måste få drömma för att orka leva.
Fantisera och planera över vad jag kunde göra.
Tyvärr ingår det ofta i de drömmarna vad jag kunde göra om jag kunde gå.
Även i drömmarna som hemsöker mig nattetid. Men dem kan jag inte styra själv.
Dagdrömmarna kan jag styra själv.
Bestämma mig för att se verkligheten i vitögat och göra det bästa av allt.
Livet är ändå som det är. Går inte att göra så mycket åt...

"En värld utan drömmar är en fattig värld. Men en värld av enbart drömmar är en farlig värld" lär biskop emeritus John Wikström ha sagt en gång.
Så sant så...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar