onsdag 20 februari 2019

semesterresor och flygning

På väg till Tallinn...
skrivs det mycket om...

En del tycker det är vår rättighet som människor att få åka ut på resor.
Andra tycker det är ett måste för att kunna koppla av.
Några är äventyrslystna och vill därför upptäcka världen.
Och några av oss är inte alls hågade på att resa...

Visserligen var jag själv på en liten tripp ner till Estland förra sommaren.
Och sommaren innan dess åkte vi bil genom hela Sverige.
Men annars reser jag inte särskilt ofta.
Jag märker att jag gärna motiverar det med att det inte är bra för klimatet att flyga och fara runt världen. Att mitt samvete inte tillåter onödigt flygande.
Men det kanske är så att jag bara är avundsjuk på alla er som kan göra det...

Med min allra bästa vän i Tallinn...

Det blir så lätt ett moraliserande och fördömande när vi börjar prata om resor.
Jag inser att det är ett mycket känsligt ämne att diskutera.
Det är så lätt hänt att jag trampar på någons ömma tår. Att någon blir ledsen på mig för att jag inte tycker vi ska flyga runt världen.  Men min tanke har aldrig varit att anklaga någon annan.
Var och en av oss måste själva bestämma hur vi vill leva...








Jag vet mycket väl att oberoende av om jag flyger eller inte så startar alla dessa flyg många, många gånger om dagen.
Så jag skulle ju kunna följa med jag också.
De flyger ändå!
Och förorenar luften hur mycket som helst trots mina ynkliga protester.
Men jag vill inte längre flyga.
Jag är rädd...

Jag är rädd för det som händer när ett flygplan startar och lyfter. Jag är rädd för det som händer tiotusentals meter långt där uppe.
Och jag är rädd för det som händer när planet kommer ner tillbaka igen.
Jag är rädd både för miljön och för min egen skull.
Därför flyger jag inte om jag inte måste...

En enkel förklaring till varför jag inte tycker om att resa och då speciellt att flyga är för att jag sitter i en rullstol.
Det är inte så enkelt att komma sig in i ett flygplan när man sitter i en rullstol.
Visst går det.
Det finns hur mycket hjälp som helst att få om vi bara beställer den hjälpen i god tid. Och bra hjälp får vi på alla sätt...

Men mitt problem är att jag inte tycker om att alltid vara beroende av andras hjälp!
Jag tycker inte om att bli buren upp och ner från ett flygplan. Jag tycker inte om att alltid tvingas beställa hjälp lång tid på förhand.
Då är det mycket enklare med tåg. Biljetten ska ju ändå bokas på förhand och då får vi samtidigt beställa rullstolsplats. Visserligen måste vi oftast ringa extra för att förvissa oss om platsen för att boka den via internet är sgs omöjligt.
Men även det brukar ordna sig efter ett telefonsamtal...

Sen tycker jag inte heller om att resa på vintern.
Att sitta i rullstol är inte det varmaste vi kan göra. Du blir lätt kall och känner dig utelämnad där du sitter.
Finns det dessutom mycket snö eller är väldigt halt är det inte så lätt för den som går bakom rullstolen...
Promenad i Åbo...
Bättre då på sommaren.
Då kan vi välja var vi går beroende på underlaget.
Vi kan välja att gå på asfalterade vägar och hårt underlag.
Vi kan välja att undvika både mjuk sand, gräs eller kullerstenar.
Alla lika jobbiga både för den som sitter i eller går bakom rullstolen...




Just nu i denna stund ryter stormen utanför stugknutarna.
Snön vräker ner och det känns långt till sommar och sol och varmare tider.
En sån här stund är det lätt att längta bort till något annat. Till något varmare  och mera tilltalande.
Helt naturligt att tänka så.
Ändå stannar jag kvar här i min lilla stuga, petar in ett vedträ till i spisen och tänker att det dröjer inte så länge (knappa två månader) så sitter jag i full planering av sommarens grönsakssådd...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar