omväxlande

väder har vi minsann...

Men jag ska inte klaga. Mera synd om bönderna är det eftersom det är så vått ute på åkrarna att det inte går att göra något.
Att det är vått i min lilla täppa är ingenting jämfört med hur det är för dem som är mera beroende av vad marken kommer att ge dem...

Hemma hos oss piper det i vardagsrummet och utanför huset gal tuppen. Det är liv överallt med andra ord. Hönsen ger oss ägg.
Ägg som är både ovanligt goda och vackra. Allt på en gång...



Kycklingarna fick komma in för att de inte ska behöva frysa och för att jag ska kunna ge dem mat. Det syns hur de växer varje dag. Snart är de inte så små längre. Då måste de flytta ut till de andra hönsen.
Hur de ska tas emot där återstår att se...

I trädgården är det mycket som blommar nu. Det är en fröjd att åka ut på den dagliga rundan. Något som blivit ett måste för mig. Trots att jag försöker lära mig att inte leva efter så många "måsten".
I trädgården finns det också liv.
Allt talar om att livet är starkare än något annat.
Livet kommer att segra till slut...

Rosenkvitten...

Saakatoon...

Rhododendron Cunningham White....

kackel i hönsgården

har vi haft en tid...

Nu är det också pip-pip-pip!!!
Det trodde jag absolut INTE när Viola lade sig för att ruva två ägg för 22 dagar sen.
I går när mannen min tittade in i hönshuset stack det plötsligt två pyttesmå huvuden fram under hönan...

Just nu har vi dem i en låda med tidningar och små halmbitar i under varma lampor i källaren.
De små liven behöver närheten till värme för att inte börja må dåligt.
Vatten och mortlade havregryn och knäckebröd finns också hos dem.
Vi hoppas och tror att de ska klara sig.
Inte för att vi behöver mera höns utan för att det är så intressant att se vad som händer...

Fråga mig inte om vilka kön de två har för se det vet jag inte!

Så söta är de...