dagarna går fort

när man har roligt...

Så har det varit åtminstone för mig den senaste tiden.

Gullbollarna...

Sommaren kom och börjar nu närma sig höst.
Ett säkert tecken på det är de gula blommorna som tittar in genom vardagsrumsfönstret.
Gullboll heter de visst...

Ett annat hösttecken är de fyra tranor som fanns ute på prärien bakom huset en tidig morgon när vi vaknade...


Om vi vill det eller inte närmar sommaren sig höst.
Och så ska det ju också vara.
Utan dessa årstider skulle livet vara bra mycket tristare...

De flesta människor jag träffar på pratar om hur dålig sommar vi haft. Jag kan inte hålla med om detta.
För mig har sommaren varit lagom sval och skön. Jag har inte behövt lida av värmen som jag ibland fått göra.
Är det för varmt och soligt blir jag totalt utmattad och då tycker inte jag det känns bra.
Fast det är klart
om jag tänker ur böndernas perspektiv förstår jag att det inte alls varit så bra...

Några små dagsutfärder + en två dagars utfärd har mannen min och jag gjort. Det har varit avkopplande till både kropp och själ.
Så skönt att bara få sitta bredvid varandra i bilen och prata.
Bara vi två...

Och däremellan har vi pysslat om våra höns...

Lappajärvi...

Lahtis hoppbacke sommartid...

Och en liten cykeltur...

Det nya året-runt-hönshuset...

Jag och en del av mina hönor...

tillbaka till hönshuset

flyttade de små i går...

Efter moget övervägande kom vi fram till att det var dags nu.
I 7 dagar har vi haft dem inomhus för att de skulle få mat, vatten, värme och omsorg på närmare håll.
Nu kändes de mogna för en återflytt eftersom de tydligen fick tråkigt i sin låda och inte ville stanna där längre.
De hoppade och flaxade och försökte själva komma ut ur lådan...

Så i går flyttades de tillbaka till de andra hönsen.
Det var spännande att se hur reaktionen skulle bli från båda hållen. Alla hönsen samlades för att beskåda de små och nästan genast tog mamma Viola över.
Det verkade som att hon kände igen dem - trots att hon är en höna!
Hon makade sig en plats i lådan bredvid de små och vaktade dem noggrant. Ändå var hon ute på sin kvällsrunda tillsammans med de andra hönsen medan de små höll sig inne i huset.
Vi förmanade Ture noggrant att vara snäll mot dem...

















Vad som händer när kycklingarna blir så stora att de börjar komma ut själva återstår att se. Vi vet att det finns en risk att de blir mobbade och utsatta för våld.
Det bästa är ju ändå om naturen får sköta sitt...

I natt har de små tydligen sovit under sin mors beskyddande vingar.
Men vem skulle inte sova gott då...

en hönsgård

har vi skaffat oss nu...

Säkert finns det både för- och nackdelar med det också.
Fem hönor och en tupp är vi nu ägare till.
Bea, Agneta, Stina, Viola och Disa. Namn som pryder sina hönor.
Sen tyckte vi de såg lite ensamma ut så vi hämtade också tuppen Ture åt dem.
En höna behöver väl en tupp...

Jag kommer antagligen att reta upp mig på Tures galande nångång men samtidigt tycker jag det är oerhört fascinerande när han gör det. Det ger liksom liv åt huset.
Att han skulle ha stört mig i morse kan jag inte påstå. Trots att han lär ska ha yttrat sina första ljud vid 5 tiden.
Jag sov gott då...

Just nu håller far i huset på att tillverka ett regnskydd åt hönsen.
Ett nästan 5 stjärnigt hotell har de redan i lekstugan enligt grannen. För i vilket hönshus finns det tapet och panel på väggarna? Dessutom inrett med hyllor och värplådor fyllda med halm.
Nu gäller det bara att vänta på äggen då.
Det tar väl en anpassningstid innan de börjar anlända. Bevis på att hönsen kan värpa har vi dock.
Tre ägg har vi redan fått...

Ja inte trodde jag att vi skulle starta hönsgård!
Men varför inte?
Efter (i dag) 24 års äktenskap är det väl dags med nya upplevelser.

Den gamla lekstugan fick bli hönshus...

Ombonat och inbjudande...

Ture och Stina...

Ture, Bea, Viola, Agneta. På stegen Disa...

Ture i mitten, Viola till vänster och Bea skymd...

Bevis!

Agneta, Stina och Disa bakom...

Sommarhöns lär ska vara lättskötta. Vi får se sen vad vi säger om det till hösten.
Vad som händer med hönsen då återstår att se.
På landet brukar ju djur förvandlas till mat så varför inte...