bortavaro

Rönnbären lyser...

kommer jag att få uppleva nu en tid...

I morgon är det alltså dags att åka på min rehabilitering.
Vad jag gett mig in på vet jag inte. Allt är ett enda stort frågetecken för mig ännu. Men att jag ska få rehabilitering till både kropp och själ har jag förstått. Tror att det är bra för mig...

Även detta att jag nu ska få praktisera den lilla finska jag kan är mycket bra. Här ute på prärien får jag inte allt för många tillfällen till det. Här talas det alltid svenska. Så gör även jag.
Speciellt svenskatalande är jag när någon telefonförsäljare ringer. "Ursäkta men jag talar inte finska" är den eviga kommentaren från min sida då. Men värre blev det den gången när mannen i andra ändan av luren svarade "men det går så bra på svenska också" och snackade klingande rikssvenska...

Humlen öppnar sin dörr för framtiden...

Gullbollarna vittnar om att hösten är här...

Ute börjar det påminna mer och mer om ett höstliknande tillstånd. Sen när jag kommer hem om tre veckor är det verklig höst. Men det får väl gå det med. Om "Herren dröjer och vi får leva" som någon sagt så kommer en ny vår och en ny sommar så småningom. Alltid något att se fram emot...