måndag 28 november 2011

min nya vän

i dag kom han...

För jag tror att det är en han!
Det måste det ju vara eftersom han ska bära och hjälpa mig framåt genom livet.
Jag känner mig glad och tacksam över honom...

Visserligen gjorde det ont att vara tvungen att inse att jag behöver honom. Jag hade så gärna klarat mig utan. Så är det ju. Kanske är det även en del stolthet jag tvingas svälja nu när jag inser mitt beroende av honom.
Jag tycker att jag skäms lite. Borde ju klara mig bättre. Men det gör jag inte. Det är bara att inse fakta. Hur mycket det än tar på stoltheten. Roligt är det inte men jag måste...

Min nya vän och hjälpreda....


Vi människor vill ju klara oss så länge det bara går...


PS. Nu har jag insett att det faktiskt är en han!
      Hittade hans namn på ryggen...

Otto Bock...

7 kommentarer:

  1. Men?! varför borde du klara dig bättre. Jag kan inte se att vi förlora nåt i självkänsla av att vara beroende. Vare sig det är av redskap el människor. Om vi skäms så skäms vi, inte nåt att bekämpa...men, som jag ser det, beroende, att behöva, är inget att skämmas för. Du är en hjälte som du är, som du lever ditt liv. Du bär förvisso mer än många andra. Du är en bärare, kanske anledning att med stolthet låta dig bäras...(jag förstår att det kan vara svårt, så jag skriver det här fr djupet av mitt hjärta, fr en som med viss svårighet låter sig göras beroende av människor).
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Oj tack Maria! Det är såna människor som du som hjälper mig att acceptera och lära mig...

    SvaraRadera
  3. Jag tryckte gilla, men jag förstår dig att det känns jobbigt tillika också. Men jag förstår också att du är glad över att den (Otto) kommer att hjälpa dig när det behövs. Otto är också så fin och röd, passligt nu när "han" kom inför julen!
    Kram från din kusin Gun
    PS. Hoppas att detta har "fastnat" nu så att du kan se min kommentar. Ibland gör datorn inte som man vill....

    SvaraRadera
  4. Oss emellan, Gunilla...Otto är en snygging! Hälsn Anna-Lena Kackur

    SvaraRadera
  5. Tack Gun och Anna-Lena!!! Gunilla

    SvaraRadera
  6. Han är fin din nya vän! Önskar dej många fina stunder och möjligheter med hans hjälp! Förstår att det känns jobbigt fastän jag inte kan förstå helt innebörden. Man säger ensam är stark men jag vet av egen erfarenhet att livet kan ge oss törnar. Att vi kan tvingas se vår egen styrka eller ännu mer den styrka Han ger oss. Ödmjukheten gör att vi klarare ser småglädjefrön under vår färd. Kramar till dej! Ps Min moffa hette Otto, fick aldrig träffa honom men han var en snäll och fin man Ds Ha det gott!

    SvaraRadera