måndag 16 januari 2012

dödsbud

fick vi i går...

Helt plötsligt och oväntat.
På morgonen ringde min svärmors hemsjukvårdare och berättade att de fört farmor till sjukhus för att hon mådde så illa. Några timmar senare åkte mannen dit för att se hur det var med henne. Han fick prata med en läkare som berättade hur illa det var.
Stor blödning i magen som skulle leda till döden inom några timmar.

I nästa stund var farmor borta...

Så fort döden kan inträffa.
Utan förvarning. Vi hinner inte förbereda oss tycker vi. Ändå har vi hela livet på oss för att förbereda oss.
Döden kommer alltid vid fel tillfälle...


3 kommentarer:

  1. Ja, just så...Önskar er alla i familjen allt gott o tänker på er, kram

    SvaraRadera
  2. Ingen sorg och saknad kan vara lika den andra. Jag vet inte hur det är för dig eller för Peter eller för barnen. Men om man tänker från den som dörs synvinkel så antar jag att det säkert är skönt att dö utan att behöva lida någon längre tid genom att ligga på ngn långvårdsavdelning eller sjukhus. (Det har du ju sett och upplevt tidigare). Men för de anhöriga är det oftast svårare då det kommer oväntat och oförberett. Min erfarenhet är sån, men det behöver ju inte vara så för er.

    Vi sänder här vårt varma deltagande till hela familjen - särskilt till Peter. Talesättet "Sorgen är det pris vi betalar för all kärlek vi fått" kan passa in igen.

    Kram, från Rut

    SvaraRadera
  3. Tack ska ni båda två för er omtanke!

    SvaraRadera