måndag 9 januari 2012

ensam hemma

är jag ofta...

Så även denna dag.
Men vad gör väl det om kroppen mår någorlunda och jag vet att den övriga familjen har det bra.
Mitt liv kretsar mest kring min familj. Så är det och kommer troligtvis så att förbli...

Just nu handlar mycket i familjen om vandringar.

Visserligen kom snön till slut och den gläder de i familjen och i grannskapet som tycker om att åka skidor. Just i dag kan jag känna glädje med dem. Det gör jag tyvärr inte alltid. Jag tycker att jag borde göra det men gör det inte. Helt enkelt därför att jag känner mig avundsjuk.
Avundsjuk. Jag är avundsjuk...
För att JAG inte kan eller orkar. Helt egoistiskt tänkt. Jag skulle också vilja men jag kan inte. Men jag har lovat mig själv att inte bli bitter och elak för den sakens skull. Jag vill unna andra även det jag själv inte kan...

Men som sagt. Det var om vandringar jag skulle skriva.

Jag vill ge min man en möjlighet att åka iväg på en längre vandring. Något han drömt om länge men inte vågat ens prata om med tanke på hur jag har det.
Nu tänkte jag att han skulle få det i 50 års present men eftersom det är ett helt år till dess (och några månader till) så blir det så lång väntan på det.
Så nu är det bestämt...

Den 26.04 flyger han från Skavsta ner till södra Frankrike. Där startar han sin vandring från Jean Pied de Port ner till Santiago de Compostela.
Vandringen får ta ca en månad. Vi andra önskar få hem honom tills sommaren träder in här. Jag önskar honom allt gott och all avkoppling han kan få!

Tänk att enbart behöva tänka på att sätta den ena foten framför den andra. Att bara få vandra och vandra i flera veckors tid. Enda bekymret ska vara hur han ska tillbringa nästa natt, var han ska få fylla på vattenflaskan eller köpa sig en bit mat.


Även här känner jag avund men är fast besluten att han ska få göra det...

6 kommentarer:

  1. Modigt att erkänna sin avund, jag tror att när vi säger som det är, säger det vi känner - också att vi känner som vi inte vill känna - förlorar det sin skarpa udd. Många vill inte låtsas om sin avund, förtränger den så djupt att de inte vet att den finns...så poppar den upp i kommentarer, gester, i att de ignorerar den de är avundsjuk på osv. Avundsjuka ja, men ibland kanske det också är en genuin längtan. Tack för en naken, fin text.

    SvaraRadera
  2. Jaa, kateellisuutta.Sitä esiintyy muillakin aloilla kuin nyt koskettavalla tavalla kirjoittamassasi blogissa.
    Allekirjoittanut esim. on kateellinen sellaiselle ihmiselle joka voi sanoa omistavansa sen suuren rakkauden. Rakkauden joka kantaa yli kaiken tuskan ja hädän, kaiken vastoinkäymisen ja jaksaa kannustaa...kaiken se kestää, kaiken se kärsii, on pitkämielinen, lempeä, ei katkeroidu, ei laske kärsimäänsä pahaa.......että silleen.

    SvaraRadera
  3. Du är helt fantastisk som kan erkänna avundsjukan men ändå glädja dig över det maken skall få göra. Du kan göra mycket trots att du inte kan vara med där, men dina böner kommer att bära honom när det är somm jobbigast. Har ju vetat om denna resa ett tag ( sonen min har skvallrat). Jag tänker mycket på dig och hoppas att vi kan komma över något i år. Stor Kram från Maria i Falun

    SvaraRadera
  4. Tack vänner för era kommentarer! De gläder mig alltid och gör livet lättare att leva...
    Ja jag vill unna mannen min att få göra det som han längtat efter. Har fått en förvissning om att det är det rätta just nu. Erkänner att jag dessutom blir lite stolt över att han är beredd på denna vandring...
    Tack för att ni finns!


    Toivon että me kaikki jaksamme elää vaikka mitä tulee... Uskon että se käy mutta se on joskus vaikea. Toivon paljon voimaa sinulle!

    SvaraRadera
  5. Va fint att du " vill" skicka iväg mannen på pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela
    trots"avundsjukan". Känner så ibland också trots min "ringa" kan inte :( mänskligt !
    Min väninna var på den vandringen hösten 2010 31.8 - 6.10
    Jag skrev om hennes vandring på min blogg, om du/ ni är lite intresserade av att läsa
    Greta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Greta!
      Vi läser massor om vandringen här hemma nu. Går på föreläsningar med dem som redan vandrat. Tycker att vi börjar vara förberedda. Det känns nästan lite spännande det här...
      Sköt om dig! Och skulle du få lust att besöka mig här i denna del av världen så är du varmt välkommen!!!

      Radera