onsdag 28 november 2012

lyckades!

Lyckas med fingerborgsblommor gör jag (?)  i alla fall sommartid...
det gjorde jag...

Jag har en längre tid tvivlat på min egen förmåga att längre kunna göra något.
Inte göra något för att jag måste utan för att jag vill...

Tvivlet beror på min allt mera sviktande hälsa.
Kroppen vill inte längre det som jag vill!
Jag kan inte gå längre. Några meter i taget kan jag släpa mig fram men det gör så ont i kroppen och benen att jag inte tycker det är värt mödan längre.
Jag upplever en stor sorg över detta.
En sorg som kanske är större än jag kan bära. Jag märker att jag försöker dölja den bakom min glättiga fasad och inte visa utåt hur det känns...

Och rosorna blommar också villigt...
Jag kan inte förklara hur det känns. Inte ens för mig själv.
Hur känns det i hjärtat när kroppen sviker? Hur känns det när andra berättar om sina promenader och löpträningar? Hur känns det att bli förpassad till att sitta resten av livet?

Nu menar jag verkligen inte att andra inte ska få berätta om sina motionssätt!
Jag har ju själv alldeles i närheten två familjemedlemmar som bara måste ut på länk några gånger i veckan. Eller till simhallen eller ut med skidor (antingen på snö eller på hjul).
Nej, jag gläds verkligen med alla som vill och kan röra på sig.  Det menar jag! Men det gör så ont inne i mig när jag själv inte kan...
Vandra kan jag inte längre...



Så vad kan jag då göra för att känna mig tillfreds med tillvaron?
Jag kan sy lite på maskin. Har faktiskt ett projekt med en linnedräkt på gång till mig själv nu. Sydde en i somras också. Då i vitt. Nu i svart. Tyckte det skulle passa bra till julen.
Men några limpor klarade jag av i dag...
Så kan jag sticka och virka. Sitta här vid datorn och skriva ner mina funderingar och lite till. Jag kan också baka lite ännu trots att det blir svårare och svårare...

Så visst kan även jag!
Men det är ju så med oss människor att vi skulle vilja kunna det vi inte kan!
Så är det också med mig...

7 kommentarer:

  1. Baka limpa tycks du kunna minsann!:) Det gäller ju att försöka se det positiva i tillvaron, men jag förstår att det känns motigt ibland.

    SvaraRadera
  2. TACK! Så är det. Men livet går vidare även om det måste rullas...

    Önskar en trevlig advents- och jultid! Allt gott till er!!!

    SvaraRadera
  3. Sänder varma tankar till dej! Så är det med oss människor vi vill kunna det vi inte kan eller av ngn anledning inte är så bra på. Kan du sjunga Gunilla? Jag har alltid önskat att jag skulle kunna sjunga högt, tonsäkert och ha en vacker röst, våga sjunga helt ut. Nu blir det oftast stämningsfullt vid olika tillfällen med andra och fritt från hjärtat när jag kör och är ensam i bilen. Min glädje är att jag fått tre barn. Två som är duktiga sångare, mellanbarnet har sjungit hela tiden från två årsålder framtill målbrottet. Nu är det tyst sedan snart 1 år tillbaka. Dotterns sång får jag höra ngn enstaka gång vid ngn tillställning. Men de kan! Det är min glädje! Och det att de finner glädje i sången, musiken, är också min glädje. Lilleman sjunger inlevelsefullt vid skolans fester men inte en ton hemma. Kanske kan han sjunga? Kul att du kan sy! Älskar själv att sy, sticka och handarbeta den tid jag hinner. Önskar dej en fin adventstid! Glädje, gemenskap och det som är värdefullt! Här bakas det pepparkakor som bäst. Det är barnen, dotterns pojkvän och pappa i huset som är bagare. Det är en tradition som hör till självständighetsdagen hos oss. Ha det bäst min vän.

    SvaraRadera
  4. Mvh i advent Marina (ps tid kommentar glömde underteckna. Du vet teknikens tidevarv är inte alltid så lätt. Har skrivit flera kommentarer tidigare men glömt google konto sign och inte lyckats publicera ds)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma Marina!
      Önskar er allt gott i adventstiden.
      Min glädje är också min familj och även min församling förutom hemmet och trädgården då förstås!

      Radera
  5. Det är svårt att vara ärlig mot sig själv, men du har kommit långt som även vågar vara ärlig på din blogg. Det finns många bloggar som bara visar den "ljusa" sidan av tillvaron och döljer den "mörka" sidan. Då blir bilden skev och osann. Du är modig som vågar skriva även om det som är jobbigt och svårt, och samtidigt visa tacksmhet för den glädje som du känner mitt i det hela.
    Jag önskar dig och din familj en skön och mysig adventstid!
    Varma kramar från din kusin Gun

    SvaraRadera
  6. Tack Gun!!
    Jag önskar er detsamma...

    SvaraRadera